Alla inlägg under juli 2012
"Ja, må Jag leva,
Ja, må Jag leva
Ja, må Jag leva,
Ja, må Jag leva uti hundrade år. "
Kan jag inte få ge trettio av de hundra åren och ge till min mamma?
Idag skulle vi firat min födelsedag, Jag kade köpt nya kläder som jag såg fram emot att få visa mamma. Nu kommer jag aldrig någonsin få se henne igen. Jag fattar inte att du är borta min underbara fina lilla mamma. Jag älskar dig!
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!
Mamma, Min älskade älskade Mamma. Hur kan detta vara sant? Jag förstår verkligen inte att detta har hänt! Det får bara inte vara sant. Jag älskar dig så mycket. Snälla kom tillbaka!
Varför ska det alltid vara en tävling om vem som mår sämst? Varför kommer alltid kommentaren "du är inte tillräckligt sjuk eller dina problem är inga riktig problem" ? Vem kan avgöra vems problem som är värst? Nä det kan ingen, För man kan inte känna likadant som nån annan. Ingen kan veta exakt hur nån annan känner! Nån kan vara livrädd för smör och nån annan är livrädd för bilar. Är den ena personens rädsla inte lika mycket värd bara för att den kanske inte är lika logiskt? Vissa mår dåligt över ett stort trauma och nån annan mår lika dåligt utan att det egentligen finns en anledning bakom depressionen. Vem mår värst då? Mår egentligen någon sämre än nån annan?
Ensak som kan verka simpel för någon kan vara otroligt svårt för någon annan, så är inte det ett riktigt problem då? Är det bara en petitess?
Jag förstår inte hur man kan vara så empatilös att man trackar ner på folk för att dom inte mår tillräckligt dåligt. Varför vill man att andra människor ska må sämre?
Att förlora en vän, att bli mobbad i skolan och vara med om att föräldrarna skiljs kanske är ett vanligt tonårsproblem. Men det gör inte att det är mindre jobbigt för dem som går igenom det. Visst sorg när det händer ett trauma i vardagen är en normal respons. Men om den inte bearbetas kan det utvecklas till en depression, och varför vill man att det ska hända ungdomar som vart med om något "tonårsproblem"?
Jag har funderat på en grej. Det finns ju organisationer som min stora dag och make a wish foundation. Dessa organisationer går ju ut på att ge ett sjukt barn lite lycka genom att uppfylla en dröm som barnet har. Men det jag undrar är, gäller detta bara fysiskt sjuka barn? Eller får svårt psykiskt sjuka också chansen till att få en önskan uppfylld. Hittar ingen information om hur det funkar. Men om det är så att det inte gäller psykiskt sjuka, finns det då nån liknande organisation för det? Av vad jag har kunnat läsa mig till så verkar det ju inte som att barn med psykisk ohälsa har några rättigheter inom dessa två organisationer i alla fall. Det är så tråkigt att det ska vara så. Det finns hundratals barn i Sverige som är inne på sjukhus för psykisk ohälsa. Men det är tydligen bara synd om dem om de är fysiskt sjuka. Folk kommer med argumentet att "Man dör inte av psykisk ohälsa". Men det är ju inte helt sant. Även om an inte dör direkt av sjukdomen så är ju självmord ändå på grund av den psykiska ohälsan och därför är psykisk ohälsa en dödlig sjukdom. Självmord är den vanligaste dödsorsaken för båda könen i ålderskategorin 15-24. Det är alltså vanligare att barn/ungdomar dör i självmord än i en speciellt fysisk sjukdom. Så varför behandlas dem annorlunda? Varför är deras ohälsa mindre värd och tas på mindre allvar?
Idag fick jag alla papper om att jag får börja övningsköra. Så idag har jag börjat övningsköra :P
Det har gått bra. Inga kärringstopp i alla fall :P Körde hemmifrån till öb , sedan vidare till lerbodadalen för att köpa ull . Sen åkte jag till mamma en sväng. Sedaan efter det bar det av till råslätt för att hämmta ut ett paket . på vägen dit kom en elak postbilslastbil och trängde sig ut framför mig. Men vi överlevade :P . Vi hämtade vårt paket och åkte sedan till coop och köpte mat och sen hem igen. Så blev att åkan en rätt bra bit min allra första gång :)
Precis som jag skrev i går så har trafikverket startat en satsning att minska antalet som begår självmord genom att hoppa framför ett tåg.
Satsningen går ut på att göra set svårare att ta sig ut på rälsen. Detta genom att bygga staket och ha ökad bevakning i områden där det är vanligt med självmord.
"Vi har börjat ett arbete med det under våren. Vi vet ganska väl var de flesta självmord sker. Det handlar om sträckor på sammanlagt 40-50 mil i framförallt södra Sverige", säger Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm.
En liknande satsning finns i stockholm. Den går ut på att ett tiotal broar ska få skyddande staket för att förhindra självmordsbenägna att hoppa.
Men det finns vissa personer som verkar motsätta sig emot detta projektet. En reporter skriver om hur underbar västerbron i Stockholm är ( en plats där många självmord begås) Han pratar om att det är en symbol för kärlek och att det kommer förfula Stockholm om man sätter upp stängsel vid västerbron.
Men vad spelar lite "förfulning" för roll om en ända människas liv kan räddas? Ska folk dö bara för att du ska få ha kvar den fina utsikten?
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/thomas-anderberg-vasterbron--ingen-kan-bygga-bort-doden
http://www.dn.se/sthlm/skyddande-racke-ska-stoppa-hopp-fran-vasterbron
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se