Alla inlägg under augusti 2012
Nu har det gått två veckor sedan du dog. Allt känns så fruktansvärt orättvist.
Varför skulle min mamma dö nu? Hon var ju inte ens sjuk! Hur kan man dö så plötsligt utan nån förvarning när man bara är 43 år?
Min pigga, fina snälla glada mamma kan ju inte bara försvinna nu?
Står inte ut med tanken att hon inte kommer vara med på mitt bröllop. Att mina barn aldrig kommer få ha någon mormor. Min mamma hade blivit den bästa mormor värden någonsin sett. Hon var ju den bästa mamman. Hon var alltid så omtänksam och hjälpte oss barn med allt!
Kommer sakna dig så otroligt mycket Jag hoppas att du har det bra uppe i himmelen. Du är den finaste av alla änglar <3
Min mamma Malin var den finaste och bästa mamman i världen. Jag mins henne som en glad och snäll mamma som alltid gjorde allt för sina barn. När vi var små hittade hon alltid på lekar och pyssel att göra med oss och vi hade alltid de bästa barnkalasen. Fångarna på fortet kalas, kafferep, utklädningskalas. En Gång gjorde hon massa fiskar med godis i som man fick fiska upp med hjälp av metspö så det blev en riktig fiskedam :) . Min mamma var så "pysslig" av sig. Mins så väl alla fina utklädningskläder hon sytt till oss barn. Jag Mins hur vi bakade pepparkakor till julen och dekorerade med godis , Mins hur vi lekt med trolldeg och papé maché. Jag minns många dagar med pyssel i köket på fjällgatan. Jag mins min mammas mjuka varma tröstande famn som alltid fanns där. Jag mins hur mamma VARJE kväll läste godnattsagor. Vi turades om i vilken säng hon skulle sitta och läsa. Mammas sagor var en sådan trygghet. Hon både kunde hitta på egna sagor eller läsa ur en bok. Nån gång i bland kunde hon till och med ta fram sina finger dockor och berätta sagor med dem. Jag är så glad att jag fick ha min mamma, även om det bara var för en kort stund.
Igår var tacksägelsen i kyrkan. Prästen ber för dem i församlingen som avlidit. Det var tre personer. Två män båda i nittioårsåldern och min mamma, 43 år gammal. Så orättvist livet kan vara.
Jag känner mig lika vilsen som ett barn som tappart bort sin mamma i en stor affär.
Mina ögon söker efter mammas vänliga ögon. Mina öron lyssnar efter mammas trygga röst..
Min näsa luktar efter mammas tröstande doft. Men allt blir helt svart.
Det ända jag hör är mitt eget ekande rop, Mamma var är du?
Mamma jag vill inte att du ska dö.
- Om du dör vill jag hålla dig i handen. För då kanske jag åker med dig upp till himmlen.
Sagt av mig 4 ½ år gammal.
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se