En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under september 2013

Av Sara Modigh - 30 september 2013 23:45

Nu när det har börjat bli höstkallt ute så upptäckte jag att förra årets jacka var alldeles för stor. Så när jag , Jakob och Ludvig åkte till A6 för att titta på T-shirtar till Ludvig så passade vi på att gå in på Lindex lite snabbt och jag hittade faktiskt en kappa som jag blev väldigt nöjd med. 

    

kappan är svart vilket jag föredrar och den är även figursydd vilket jag tycker om. Men det hände lite i kappan trots att den är helsvart så det tyckte jag var roligt :) 

Den var dessutom varmare än sommarjackan jag gått i hittills. Så jag är nöjd med mitt köp. 


Av Sara Modigh - 30 september 2013 14:00

"Jag förstår verkligen att det är ett helvete att leva med någon som är svårt sjuk i sin psykiska ohälsa. Självklart är det så, det ska man inte sticka under bordet. Men det är inte lätt att leva med en fru som har cancer heller, men där lovordas man för att man är så stark och underbar för att man står vid sin frus sida. Medans en man som är gift med en kvinna med psykisk sjukdom jämt får höra att han ska lämna sin fru så fort det blir minsta motgång. "

 

Detta skrev jag i mitt förra inlägg och tänkte förtydliga det lite.

Jag läste ett inlägg som hette "Jag hatar min flickvän" på ett forum.   

 

Detta är ett inlägg som beskriver en psykiskt sjuk kvinna som mår väldigt dåligt.  Mannen beskriver i detalj kvinnans svårigheter och problematik. Jag förstår verkligen att det är jobbigt och att man kan bli frustrerad på sin livssituation. Men det är så otroligt viktigt att komma ihåg att denna kvinnan har en sjukdom. Hon väljer inte att bli arg eller ledsen, hon har inte valt att känna de hopplöshetskänslorna som hon känner och hon har definitivt inte valt sin sjukdom.

Hon vill inte må dåligt!


När man läser svaren på denna tråden så blir man verkligen rädd.  

               


Varför har människor den attityden?

"Lämna henne, Förstår inte ens varför du tvekar" , "hon kväver dig", "Du är värd bättre"

"du slösar bort ditt liv" , "hon borde söka hjälp"

Vem har sagt att hon inte redan kämpar allt hon kan och redan får hjälp ifrån psykiatrin? Men det är inte så enkelt. Men blir inte frisk efter ett möte på psykiatrin! Man kan inte rå för att man drabbas av en sjukdom. 


När jag läste dessa kommentarer så slog tanken mig. Vad skulle hända om man bytte ut den psykiskt sjuka kvinnan mot en fysiskt sjuk kvinna.

Inte skulle mannen få sådana kommentarer om han skrev att han hatade sin cancersjuka fru?


Så jag skrev ett sådant inlägg för att se vad som skulle hända.

  


Detta är några av svaren jag fick och man märker fort hur stor skillnad det är på svaren och attityden gentemot den man som hatar sin partner på grund av en fysisk sjukdom, mot den mannen som hatar sin flickvän på grund av en psykisk sjukdom.

 

             



Visst är det skrämmande? Det enda som skiljer dessa två inlägg åt är sjukdomen kvinnan har!

I ena tråden håller alla med trådstataren, självklart ska han lämna sin krävande och jobbiga flickvän. Klart han inte kan leva i ett sådant förhållande med en tjej med psykiska problem. Medans i andra tråden blir det ett ramaskri med människor som önskar trådskaparen död, att mannen ska få cancer och det är så fruktansvärt att skriva så om sin sjuka fru.

Åter igen det enda som skiljer är sjukdomen kvinnan har!


Detta visar starkt på hur förtryckta personer med psykisk ohälsa fortfarande är och hur lite respekt man får som psykiskt sjuk.

Ni kanske tänker att det bara är en slump att de ena inlägget dragit fler skitstövlar till sig. Men om ni tittar noga så ser ni att det är en person som kommenterat båda trådarna och hennes svar är väldigt skilda. 

 



Hur kommer det sig att det är så här? 

Hur kan man tycka att man slösar bort sin tid  och är värd bättre om man är ihop med någon med en slags sjukdom och samtidigt tycka att om sjukdomen hade varit en annan att man då ska "passa upp som aldrig förr" och är egoistisk och empatilös om man vill lämna sin fru på grund av den sjukdomen? 

Jag tycker att detta är en dubbelmoral utan dess like.



Vad tror ni detta beror på?

 

Av Sara Modigh - 29 september 2013 23:51

               

Av Sara Modigh - 29 september 2013 19:20

I dag har det varit riktigt härligt väder ute så jag och Jakob passade på att åka iväg och ta lite höstbilder. Har varit på  rosariet på Rosenlund (vad annars) och tagit kort. Tycker om att ta kort på blommorna när de börjar vissna.


När vi varit där en stund kom vi på att vi kanske skulle ta och åka upp till utsikten i Huskvarna och ta lite kort där.

Så det gjorde vi och vi tog med oss Ludvig när vi ändå var ute i Huskvarna.


 


Så vi har haft en jättetrevlig dag i dag. Jag kanske laddar upp fler bilder här i bloggen sen när jag orkat lägga in dem på datorn. 



Av Sara Modigh - 29 september 2013 14:00

 


Varför har du så många bilder i din header? Det är svårt att se när det är så många

Tanken med min header var inte att man skulle kolla på bilderna var för sig utan mer se på ett kaos av ögonblick ur ett liv. 

Min blogg är en historia om mig och vad jag upplever. Så för mig representerar headern just "minnen ur ett liv".

Jag har dock länge funderat på att byta till en mindre rörig header. Men har inga jättebra idéer till det just nu. Det enda jag har är denna:

 

Men vet inte riktigt vad jag tycker om den. 




här kommer nårra fråger
1. Vad har du på din smörgås?

Jag brukar ha leverpastej på mina smörgåsar
2. Vad använder du för tandkräm?

Jag brukar använda Colgate Komplett
3. Har du barn?

Nej det har jag inte.
4. Har du några tatueringar eller piercingar?

Jag har en navel piercing och jag har en planerad tatuering, men jag väntar med att tatuera mig tills efter jag gift mig. 


Hur får man bättre självkänsla och blir starkare som person ?
*Skriv upp fem saker du gillar hos dig själv varje kväll innan du ska sova på en lista. Det kan vara allt ifrån din ögonfärg till din förmåga att ta hand om djur. I början kan det vara svårt att komma på fem saker. Om du inte kommer upp i fem saker så gör det ingenting. kritisera inte dig själv om du inte når upp till målet direkt.
 
*Klanka inte ner på dig själv om du gör ett misstag. Alla människor gör fel i bland och det är på det viset vi lär oss. Ibland gör man fel men det gör inte att vi ÄR fel.
 
*Säg något snällt till dig själv varje gång du ser en bild av dig. Här kan du ta användning av din lista med positiva saker du skrivit.
 
*Börja varje morgon och avsluta varje kväll med att försöka se dina positiva sidor. till exempel att du är snäll, omtänksam, trevlig, artig, generös, och pålitlig.
 
*Försök att vara mer positiv överlag. Börja varje dag med att förvänta dig att bra saker kommer hända. Lägg märke till att som är bra. Till exempel att solen skiner, du ser ett sött djur, Det är din favoritmat i skolan eller att du får se ett avsnitt av en bra tv-serie. Ju mer du fokuserar på dessa bra saker desto bättre kommer du att må. Detta kan du också lägga till i din lista genom att skriva upp fem saker som varit bra med dagen. 
Många gör misstaget att låta en negativ händelse förstöra en hel dag, så varför inte vända på det och låta en positiv sak göra dagen jättebra?
 
Slutligen
 
*Jämför dig inte med andra. Den enda du någonsin ska jämföra dig med är dig själv. Du kan inspireras av andra. Men du ska inte känna dig sämre än någon annan bara för att dem kan något bättre än vad du kan. Alla är vi olika bra på någonting och de flesta av oss är aldrig bäst i någonting. Det innebär inte att vi är sämre än andra.
 
Gör man dessa övningar varje dag så tränar man upp sitt självförtroende. Många tror att självkänsla är något man föds med. Men så är det inte. Självförtroende är något man måste träna upp och fortsätta att träna för att ha kvar. Efter ett tag går det på mer automatik. När man tränat sig länge nog tänker man positiva tankar istället för negativa.
 
 
Varför äter så många psykiskt sjuka Så mycket socker?

ja, det cirkulerar just nu många teorier om att psykisk ohälsa kan bero på mat eller matallergier Det som oftast nämns är mjöl, mjölkprodukter och socker.

Om man går in på det du säger om att många äter socker (och lämnar hur vida de är psykiskt sjuka eller inte utanför) så beror det på att socker påverkar belöningscentra i hjärnan och gör att man känner ett välbefinnande av socker. Socker ger också en energikick som många gillar. 
Om man då tittar på de effekter som socker har på kroppen så är det ju inte så konstigt att människor med till exempel ångest eller depression äter socker då det faktiskt ger symptomlindring. Dock är det ju på samma sätt som många drog missbruk så självklart är det inte bra och det gör inte att man blir frisk. Man mår bara bättre för stunden.

 

Skulle en läkare sätta upp dig på en diet istället för mediciner, vad hade du gjort då?
 
Jag äter inga mediciner i dagsläget och skulle alla dagar föredra en diet framför att stoppa i mig en massa mediciner.
Av Sara Modigh - 28 september 2013 14:00

 

Jag ser ofta att personer som själva inte mår psykiskt dåligt säger saker som "men jag har ju gett dig flera tips",

"varför gör du inget åt det", "Jag har ju tröstat dig flera gånger", "du har ju mått dåligt i flera år" och så vidare


Detta för mig känns som att den som säger så beskyller den sjuka för att den inte blir frisk, som om att man väljer att fortsätta vara sjuk. 


Alldeles nyss läste jag detta:

"Jag har försökt ge råd om hur hon ska göra/tänka och allt annat man kan komma på. Men nej - hon ska minsann fortsätta må dåligt och förstöra allt som hade kunnat föreställa ett normalt liv, år efter år. "

 

Efter en lång text om hur dum kvinnan var som var sjuk kom slutklämmen att han hatar henne.

Denna text hade fått massor med kommentarer om hur synd det var om mannen och att han skulle lämna den hemska kvinnan som inte kunde ta sig i kragen och skärpa till sig.

 

Det gör mig så ledsen att läsa sådant, för jag är ju den där sjuka kvinnan. Jag vet hur mycket man kämpar för att hålla ihop i sömmarna. Jag vet vilken kamp det är att bara ta sig upp ur sängen och se till att man borstar tänderna. 

Det tar lång tid att kämpa mot psykisk ohälsa, många gånger är det en livslång kamp då problemen alltid kommer att finnas där. 

Man kan lära sig leva med det mesta, man behöver "bara" hitta sina egna vägar och strategier för att få vardagen att funka. Detta är tyvärr väldigt svårt och man behöver ofta hjälp och stöd från omgivningen.

 

Jag förstår verkligen att det är ett helvete att leva med någon som är svårt sjuk i sin psykiska ohälsa. Självklart är det så, det ska man inte sticka under bordet. Men det är inte lätt att leva med en fru som har cancer heller, men där lovordas man för att man är så stark och underbar för att man står vid sin frus sida. Medans en man som är gift med en kvinna med psykisk sjukdom jämt får höra att han ska lämna sin fru så fort det blir minsta motgång. 

 

 

Av Sara Modigh - 27 september 2013 18:56

Eftersom vi försöker spara pengar till allt möjligt just nu så satte vi oss ner och räknade förra månadens utgifter och det är på riktigt chockerande hur mycket pengar vi lägger på Willys, coop och ica..Alltså mat och annat hushålls skräp. Jag har ingen aning om vad som är normalt för två personer, men 6589 kronor på en månad? Nej, skärpning!

Mycket har väl i och för sig med att göra att jag inte tål några som helst konserveringsmedel som finns i typ korv och köptbullar (köpta köttbullar) så alla sådana halvfabrikat går ju bort. Sedan så köper man ju saker som inte är mat också så får spara alla kvitton i en månad och se vart alla pengar tar vägen. 


Så idag tänkte vi passa på att utnyttja rabatterna som fanns på Netto så att vi kanske kan få lite billigare matkostnader till nästa månad. 


Så idag köpte vi två kilo köttfärs för 55 kronor och Fransyska för 89 kronor kilot så att vi kan göra storkok på både kalops och köttfärssås. Köttfärs är ju en sådan bra rätt som är så lätt att frysa in och tina dagar då man inte orkar laga mat. Så nu har vi köttfärssås så det räcker ett bra tag framöver :)


 

Av Sara Modigh - 27 september 2013 14:00

Att censurera ohälsa för barnens skull görs väldigt ofta, Speciellt när det handlar om psykisk ohälsa.

Hur många gånger han man inte stött på kommentarer på forum om att det finns barn som läser på forumet och därför bör man inte prata om att må psykiskt dåligt. Senast idag stötte jag på ett sådant inlägg.

 

I detta fallet var det någon som skrivit i ett forum för/om kvinnor om sitt mående och den dödslängtan hon känner . 


Jag förstår att man vill skydda barn från allt hemskt här i världen. Men varför förstår inte folk att det stjälper mer än det hjälper när de låssas som att psykisk ohälsa inte existerar. 

Även väldigt små barn kan drabbas av psykiska problem, och då står de där utan att ha någon att vända sig till, för att de inte vet att det går att få hjälp och alla runt omkring gömmer allt som har med psykisk ohälsa att göra.


Det är en sorglig sanning att även barn blir sjuka och även barn tar livet av sig. 


Att gömma undan allt som har med att må dåligt psykiskt är farligt! 


Visst det finns barn på internet , men det är då barnets föräldrar som får ansvara för vad barnet gör på datorn (för det finns bra mycket värre saker än texter om psykisk ohälsa på internet!). Precis som det är varje människas egna ansvar för vad det sätter sig och kollar på på internet. 


Jag är ju som de flesta vet för ett öppnare samhälle. Ett samhälle där man får prata om hur man mår utan att skuldbeläggas. 

Men vi är långt ifrån där. Det är stor skillnad på vad man får prata om och inte.

Låt oss säga att personen skrivit i ett forum om hur otroligt hemskt och jobbigt det var att ha cancer. Inte hade hon fått det inlägget borttaget med orden "det finns barn här". Man ser aldrig den typen av kommentarer hos personer som skriver om fysiska problem. 


Jag är så trött på att se hur människor med psykiska problem skuldbeläggs. Det är deras fel att folk blir sjuka, det är deras fel att andra mår dåligt, det är deras fel att andra triggas, det är alltid den sjukas fel!

Själv har man inget som helst ansvar för vad man gör när man sitter vid sin dator och läser. 


Nä, göm allt som har med psykisk ohälsa att göra, för barnens skull!


Varför är en psykisk sjukdom år 2013 fortfarande så tabu att prata öppet om?


Vill tillägga dock att jag inte läst original inlägget eftersom det blev borttaget och att detta är riktat till internet överlag och inte specifikt mot detta forumet och detta inlägget!


Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards