Just så känner jag mig. Ensam , Övergiven och Ersatt.

Jag sitter hemma helt ensam hela dagarna. När Jakob kommer hem är det direkt till affären och handla mat så han kan laga kvällsmat. Det känns som om den ända tiden vi har tillsammans är den lilla stunden när vi sitter och äter. För efter att man ätit somnar han. Jag är så trött på att hela tiden vara ensam. Så jag såg verkligen fram emot denna veckan som vart eftersom Jakob var ledig nu i 4 dagar. Men jag känner mig helt ensam ändå. Han är aldrig riktigt närvarande. Halvsover han inte så sitter han med ansiktet ner i mobilen. Jag hatar verkligen att vi skaffade den där. För den har ersatt mig helt. Jag är så trött på att aldrig bli hörd. Jag är så sårad över att han verkligen inte lyssnar på mig när jag pratar för att mobilen så så mycket viktigare än vad jag är.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Är så ledsen över hur dessa dagarna blev. Hur fan ska jag klara att vara ensam hela sommaren?

Bara sitta här inne i min varma , stökiga och äckliga lägenhet.

Inte nog med det. Katterna har också övergivit mig. Fluffis sover inte hos mig längre. Nu är det bara "pappa" som gäller. Varför var han tvungen att lämna mig nu. Fluffis var ju den ända jag hade kvar! Alla bara hatar mig.

Jag kämpar verkligen allt jag kan. Men det duger ju tydligen inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...