Direktlänk till inlägg 6 mars 2013
Denna bilden lade jag upp på en sida på internet häromdagen. Fick den klassiska ironiska kommentaren "Fina armar"
Varför skriver / säger man så till någon som har eller har haft ett självskadebeteende?
För mig känns den kommentaren väldigt hånfull.Tror personerna som säger sådär verkligen att man inte skäms nog som det är? Skulle dem säga "fin stump" folk som fått amputera bort ett ben på grund av sjukdom? Skulle dem säga "tjena flintis" till någon med alopecia? Troligtvis inte. Men när det gäller psykisk ohälsa och dem problem det kan medföra så brukar de flesta se det som att det är fritt fram att förtrycka, förnedra och fördöma.
Varför skulle det vara okej att säga något elakt till någon bara för att den är sjuk? Varför skulle det vara okej att trycka ner någon som kämpar för sitt liv? Varför skulle det vara okej att förödmjuka någon som ser annorlunda ut på grund av sjukdom?
Om man tänker på någon som har cancer skulle det vara okej att kalla den sjuka för "ditt jävla canceräckel" , säga att "alla cancersjuka parasiter som lever på samhället borde dö", Skulle det vara okej att prata om hur en cancerpatient som tvingats genom gå kemoterapi ser så ful ut utan hår? Nej, dessa meningar ser eller hör man aldrig. Men när det gäller psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar är sådana här kommentarer en vardag sak. Man kan inte rå för att man drabbas av psykisk ohälsa. Det är ingenting man väljer.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se