Direktlänk till inlägg 1 maj 2013
"Det är ingen idé att prata med/ berätta hur jag verkligen mår för en psykolog för de bryr sig inte / förstår inte hur jag mår ändå"
Detta är en kommentar som jag läst otroligt många gånger nu. Vad spelar det för roll om psykologen bryr sig? En psykolog kommer aldrig att bry sig om dig så som din bästa vän eller dina föräldrar bryr sig. Det tror jag att alla är medvetna om. Samma sak gäller ju läkare om du trillar och bryter benen. Men då skiter man väl inte i att berätta att man brutit benen för sin läkare "bara för den inte bryr sig" eller?
Huvudsaken är väl ändå att psykologen är professionell och att ni fungerar ihop?
Sedan är frågan, Kan någon överhuvudtaget först hur någon annan känner? Nej förmodligen inte. Men alla som någon gång vart i närheten av någon med svåra psykiska problem eller själva varit drabbade vet hur svårt det är.
En psykolog finns där för att hjälpa dig att reda ut din vardag. De kan ge tips och stöd och hjälpa dig att reda ut tankar och känslor. De finns där så att du kan ha någon att prata med när du har det svårt. De är inte där för att tycka synd om dig!
I slutänden handlar det ju om hur vida man vill ta tag i sin problematik och göra något åt det. För mig känns allt detta tjafset om att "psykologen bryr sig inte om mig" som en undanflykt. Ni flyr från att ta tag i era problem. Ni flyr från att prata om det som är jobbigt i era liv, just för att det är jobbigt. Men man måste kämpa för att komma framåt.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se