Direktlänk till inlägg 4 juni 2013
Hur fungerar det egentligen med kärleken när man har ett självskadebeteende?
Hur gör man när man ska träffa en kille/tjej för första gången och armarna är fulla av skärsår?
Jag har fått frågor om detta flera gånger.
Jag tror att kärleken som uppstår mellan två människor inte har något att göra med eventuella sjukdomar och problem som man kan ha , vilket gör att själva kärleken är inte annorlunda. Men , ett självskadebeetende medför problem som kan påverka förhållandet negativt. När man ser sin partner skada sin egen kropp i ett desperat försök att lindra sin inre smärta så står man bara där, helt maktlös inför sin partners svåra lidande. Det måste vara svårt att stå bredvid och se den man älskar plågas.
Hur ska man göra när man ska träffa någon ny?
Jag hade berättat i förväg om min psykiska problematik, att jag haft ett självskadebeteende och så vidare.
När jag träffade Jakob visste han redan innan vi träffades att jag hade ett självskadebeteende. Så han var på ett litet vis beredd på att jag skulle ha ärr och sår. Men jag tror ändå att han blev lite chockad över det när han väl såg det i verkligheten.
Jag hade skurit mig från topp till tå, benen, armarna, magen , brösten och till och med ryggen var fulla med sår. Tror inte att han hade väntat sig det.
Men eftersom han visste om min problematik blev han inte ställd eller förskräckt. Vi hade redan diskuterat det, han visste varför och behövde inte undra om han skulle säga något eller inte.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se