Direktlänk till inlägg 20 juni 2013
Dag 20
Vilket är dit klaraste minne av att ha självskadat?
Jag vet inte. Mins inte så mycket från när jag skar mig mer än den extrema ångesten som jag så desperat ville få bort. Jag har oftast haft så stark ångest att jag inte minns mycket. Det är mer av en känsla man kan känna av. Jag minns känslan av hur det känns när man skär sig och hur blodet känns, hur det luktar osv.
Men jag minns ett tillfälle för ett par år sedan, då jag skar mig rätt mycket och fick åka in akut för att sy. Läkaren skämtade då om att jag gjorde åt hela deras lager på tråd. Det var andra gången jag fick höra det skämtet och det var olika läkare båda gångerna. Undra om det är något som de säger till alla för att lätta upp stämningen?
I alla fall så minns jag den gången just för att läkarna var så ovanligt trevliga och försökte skämta och muntra upp mig. De pratade om sig själva och berättade roliga saker, så jag kände mig inte lika värdelös som jag brukade efter att jag skadat mig så jag måste sy.
Jag kände mig behandlad som en människa. De verkade ta min ångest på allvar och förstå hur jag kände samtidigt som de inte dömde mig för mitt misslyckande.
Det är faktiskt en av de få gånger jag sytt som jag känt mig omhändertagen på ett bra sätt.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se