Nu börjar jag bli riktigt, riktigt frustrerad. Har haft dessa helvetiska myrkrypningarna dygnet runt i tre veckor nu. 

Jag står inte ut!

Jag har försökt att ta det lugnt, Undvika situationer som ger mig ångest och jag har till och med börjat ta sobril i bland trots att jag inte känner någon ångest. Så är verkligen myrkrypningarna ångest. Borde det inte försvinna när jag ta ångest dämpande i så fall?

Det är jättesvårt att skriva i bloggen på grund av alla myrkrypningarna i händerna och jag kan knappt gå eller stå på grund av myrkrypningarna i benen och magen. 

Så ni som följt min blogg länge kanske har känt igen några av den senaste tidens inlägg då jag kopierat gamla inlägg och lagt upp igen.

Jag hoppas att jag kommer må bättre snart så jag kan skriva ordentligt igen.

 

Zara

11 juli 2013 19:56

Usch, låter inte kul alls.
Om jag var du skulle jag ta kontakt med vården igen och säga att du inte alls tror att det är ångest oså utan att de faktiskt får göra en ordentlig koll !
Man borde väl nästan kunna anmäla vården annars. Om de bara skiter i att kolla om det är nåt för att du råkar ha psykisk problematik. :(

http://inthenightofmatter.blogspot.se

Sara Modigh

11 juli 2013 21:02

Börjar bli riktigt jobbigt. Jag avvaktar ett tag fram över och försöker ta de lugnt för att se om det blir bättre. Annars får jag ringa vårdcentralen igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...