Direktlänk till inlägg 13 juli 2013
Jag har vart sjukskriven väldigt länge nu.
Jag är det av en anledning och det är att med min hälsa just nu skulle jag inte klara av att ha ett jobb. Men jag önskar att jag kunde klara det. Jag önskar att jag kunde gå tillbaka till skolan och plugga. Jag önskar att jag orkade / klarade av att jobba.
Jag kämpar och kämpar för att må bättre, och visst har jag gjort framsteg. Men ibland blir jag så frustrerad över att mina problem inte bara kan ta och försvinna.
Jag gillar inte att tänka på framtiden, på utbildning och jobb. För jag mår alltid så dåligt v det. Jag känner mig dålig, meningslös och missanpassad då jag måste tänka på att jag inte har ett jobb på grund av min psykiska ohälsa. Mitt självförtroende när det gäller skola och jobb ligger dessutom på noll rätt ofta. Så fort jag tänker "det skulle jag vilja jobba med i framtiden" så skriker mitt dåliga självförtroende "Du kommer aldrig klara det, Du kan ju inte ens ta hand om dig själv"
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se