Direktlänk till inlägg 28 juli 2013
Något man inte inser för ens efteråt är hur mycket ångest självskademissbruket faktiskt ger!
Jag började självskada när jag var sex år och är i dag så gott som fri från självskador. Jag har min ångest kvar, men genom att ta bort mitt flyktbeteende tvingades jag att hantera min ångest och lära mig att hantera den på ett bra sätt. Jag mår mycket bättre idag än jag någonsin gjorde under tiden då jag självskadade som mest.
Man måste nästan alltid hitta egna vägar då det som funkar för mig kanske inte fungerar för dig. Men jag lovar att det finns bättre sätt än att självskada.
Jag började tex blogga för att få ut mig överflödiga känslor och instängd ångest, jag valde att titta på en rolig film eller tv serie istället för att skära och när ångesten är som värst lägger jag mig bara ner och andas. För den kraftiga ångesten försvinner alltid efter ett tag. Det gäller bara att lära sig att vänta ut den.
Menade inte att detta skulle bli ännu ett långt inlägg så istället för att skriva tips här så hänvisar jag istället till mina gammla självhjälps inlägg Förhindra självskador och Självhjälp vid ångest
Det jag kan säga är att jag aldrig träffat någon som ångrar att de slutat självskada, De flesta jag pratat med om detta anser att det är det bästa de gjort för sitt mående. Men det krävs mod för att våga släppa sin "livboj" och jag hoppas för din skull att du kan samla det modet. För du förtjänar att må bättre och leva ett liv utan självskador och det helvetet som självskademissbruk medför.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se