Så fort någon berättar om något fint eller trevligt, något de är glada över. Så reagerar människor med att se det som skryt. Varför är ni så missunnsamma?

Låt tvåbarnsmamman som precis flyttat till hus och är otroligt glad över att kommit ifrån lägenhet i stan till ett fint hus på landet få vara glad, låt henne dela med sig av den glädjen och låt henne prata om sitt hus, lägga upp bilder på det på internet och gläds med henne istället för att vara avundsjuka och kalla det skryt.

Låt trettonåringen med en ny kamera vara glad över den,

låt personen som fått högt resultat på ett prov vara glad för det

och låt den som är duktig på något vara duktig utan att det ska kallas skryt. 

Blir så trött på människor som alltid försöker trycka ner varandra. Blir vi inte nöjda för ens alla är gråa och deppiga? Ingen får sticka ut. Ta bort alla personligheter, Robotar kanske vi ska bli?  Ingen glädje, inga idrottsmän, inga sångerskor, ingen som är mer duktig på något än någon annan? Alla får en uppsättning av samma saker, likadant hus, likadana kläder, samma mat och samma liv.

Låter inte det otroligt tråkigt? 

Så låt då människor glädjas över saker i sitt liv, en kommentar om eller bild på ett hus,  en kamera man köpt eller En film där man sjunger är inte skryt det är en bild av våra olika liv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...