Direktlänk till inlägg 16 augusti 2013
Något som jag verkligen älskade när jag var liten var när mamma berättade historier. Det kunde vara allt ifrån en vanlig saga, till en saga hon själv hittade på eller att hon berättade om när hon var liten. När hon berättade sina egenpåhittade historier brukade hon "måla" på min rygg. Berättade hon att solen gick upp målade hon en sol, berättade hon om en prinsessa så målade hon en prinsessa och så vidare. Än i dag får jag en otrolig trygghetskänsla när någon kliar mig på ryggen.
Men berättelserna från hennes barndom var nog mina favoriter.
Hon berättade om att hon och hennes kompis cycklade och köpte popcorn, men köpte fel sort så de gick inte att poppa, hon berättade om när hon rymde hemifrån eller om gången då hon klämde sitt finger i en bildörr.
Hag blir så ledsen när jag tänker på att jag aldrig kan få höra hennes historier igen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se