Direktlänk till inlägg 19 augusti 2013
Hittade mina gamla kängor i förrådet, så lekte lite med dem i dag.
Jag fick dessa Underground kängorna när jag var 15 år, Jag hade önskat mig ett par stålhättekängor i typ två år. Var så glad att jag nästan började gråta när jag fick dem den julen (även om jag visste redan innan att jag skulle få dem i julklapp.)
Det är något speciellt med stålhättekängor. När jag tog på mig mina så
blev det som nostalgi för mig, tyngden på fötterna, de lite stela och hårda lädret som sitter runt benen och alla spännena som skramlar.
Det var som att vara tonåring igen.
Älskade dem verkligen.
Nu är de så trasiga att jag inte vågar använda dem mer, vill ju inte att de ska gå sönder.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se