Direktlänk till inlägg 23 september 2013
Många människor säger att de inte kan förstå för allt i världen hur någon kan börja självskada för att kontrollera sina inre demoner.
De säger att det är så långt ifrån människans natur att skada sig själv. Men är det verkligen så?
Är vi människor verkligen så långt ifrån att vara självdestruktiva?
För visst är det väl ändå så att de flesta människor någon gång varit självdestruktiva?
Kanske inte så allvarligt som ett självskademissbruk.. Men visst ägnar sig väldigt många åt självskadande beteenden.
Som att:
Slå sin hand i väggen när man är arg
Slita sitt hår i frustration
Slå sig själv på huvudet när man inte kommer på rätt svar
Borra in naglarna i handflatorna när man är rädd
Bita sig i kinderna när man är stressad
Slå sig själv i knät när man skrattar
Vrida fingrarna när man är nervös
Pilla på sårskorpor eller finnar när man är uttråkad
Och så vidare..
Tror att det är väldigt få människor som ärligt skulle kunna säga att de inte har dessa eller liknande självskadande beteenden som visar sig under extrema känslor.
För mig så började ju mitt självskademissbruk precis så. Med att jag borrade in naglarna i handflatorna och bet mig själv i kinderna. Jag har flertalet gånger slagit knytnäven i väggen för att kunna hantera de känslor som stormar i mitt inre.
Om du någon gång varit så rädd, så arg eller så nervös att du slagit, bitit eller på annat sätt reagerat på ett skadande sätt så kanske det inte är så svårt att se hur detta kan utvecklas till att personer som är så rädda och ångestfyllda jämt lär sig att skadan ger utlopp för känslor och att de då också gör ett system av det.
Ett system där de så fort de olidliga känslorna uppkommer så skadar de sig själva med flit för att få ett snabbt utlopp.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se