I dagens samhälle är det överviktigt att hålla sig normalviktig (haha fattade ni ordvitsen) 

Länge har det pratats om BMI hit och dieter dit.

Nu har ju forskarna kommit fram till ännu ett sätt att avgöra om någon är överviktig och ligger i riskzonen för sjukdomar. 

Nämligen att mäta midjemåttet.

Av någon anledning så går den magiska gränsen vid 80 cm. Är man under 80 cm så räknas det som normalt. Har man som kvinna ett midjemått på 80-88 cm så har man "en lätt förhöjd risk för livsstilssjukdomar" och över 88 cm så har man en ökad risk för att drabbas av dessa sjukdomar som förknippas med övervikt.

Vem har kommit på detta undrar man ju lite. Varför just 80 cm?

På en sida jag stötte på stod det såhär

"Under 80cm Perfekt inga tecken på hotande magfett". Hur kan de veta det? borde inte det bero på hur man ser ut som individ? Jag har ett BMI som säger att jag ligger på gränsen till fetma, men samtidigt så har jag faktiskt ett midjemått på strax under 80cm. 

Jag vet att jag alltid haft en smal midja och är mycket väl medveten om min övervikt. Men jag stressar inte bort den med massor med dieter. Jag försöker att äta hälsosammare och det tror jag är det bästa i slutet. 

Man ser så ofta ungdomar som mår dåligt över sin vikt och som svälter sig för att bli smala. Oftast används då sådana här måttstockar för att "ta reda på om man duger". 

Men vad dessa mätningar inte tar hänsyn till är dig som person. De bryr sig inte om hur mycket som är fett och hur mycket som är muskler, de tar inte hänsyn till din kroppsbyggnad eller vart på kroppen fettet sitter. Vissa människor är bredare över midjan utan att vara överviktiga och det finns även de som väger "mycket" och ändå är jättesmala. 

Jag till exempel har 20 kilos övervikt och har ändå ett midjemått som är under den gränsen som är satt så uppenbarligen är inte de måtten hälsosamma för mig och samma sak går åt andra hållet också. Man måste se till sig själv och sluta lyssna på alla självtester på internet hit och dit. 

Det viktigaste är inte din vikt utan din hälsa och jag tror på att äta en stabil kost och satsa på att få i sig all näring man behöver från mat istället för att äta massa pulver och vitamin tillskott. 

Jag har sedan min b12-brist och folatbrist börjat äta mer mat som innehåller de ämnena som jag har haft brist på , samt att jag börjat äta fler gånger om dagen och det mår jag bättre av. 

 

Katarina

2 oktober 2013 22:29

Håller med. Min dotter på 6 år sa idag att hon var tjock när hon tog på sig en tröja som var lite för tajt. Hon har medfödd benskörhet vilket gör att hon bryter sig lätt och rör sig inte lika smidigt som andra barn. Hon ÄR mullig men hon får aldrig se ner på sig själv eller tycka illa om sin kropp. Alla duger oavsett hur man ser ut.
Det svåra är att bemöta barn som på något vis är missnöjda eller kommenterar sin kropp på ett negativt sätt.

Sara Modigh

2 oktober 2013 22:50

Ja, Det är jättesvårt det där. Så otroligt hemskt när barn redan i så låg ålder är osäkra och mår dåligt över sin vikt. I alla fall barndomen borde ju vara en tid utan sådana bekymmer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...