Mizca

2 oktober 2013 16:16

Det beror på i vilket sammanhang man använder det uttrycket tycker jag. I ditt fall kanske man bör strunta i det för alla som lider av ohälsa mår dåligt på ett eller annat sätt och visst även om det kanske för mig låter värre att drabbas av cancer än en depression så är det ändock skillnad.
Men om någon skulle gnälla över huvudvärk eller liknande kan man alltid dra till med "Finns de som har det värre" ... Så det gäller att se vilken situation man befinner sig i när man väljer att använda det uttrycket. Tycker jag.

Sara Modigh

2 oktober 2013 16:38

Jaa, självklart är det så. Men jag upplever det som att man förminskar andra människors känslor när man säger så. För har man ont i huvudet så har man ju ont oavsett om det finns människor med hjärntumörer som invaderar hela deras hjärna.
Sen kan man ju tolka det som att man blir glad och känner "ja, det är ju tur att det bara är huvudvärk".

Som du säger så är det ju lite i vilka sammanhang det används i. Tyvärr så är det ju ofta så att det används när människor pratar om att må psykiskt dåligt, gärna också i samma andetag som man säger "det är väl bara att rycka upp sig lite" eller "ta dig i kragen"

Mizca

2 oktober 2013 16:42

Svar: Jag kan inte påstå att jag inte använder det uttrycket men man är så dåligt insatt i psykisk ohälsa. Iofs har jag själv mått riktigt dåligt och var i någon slags depression när jag var gift och bodde i det där huset men ändå.
Många ggr tror man ju att det bara är att rycka upp sig och ta sig i kragen och liksom komma igen .. för många människor kör faktiskt på att dem mår dåligt trots att det inte är så farligt.

Och nej, ingen blir ju bättre av att man säger att nån annan har det värre, men man tycker kanske folk är för snabba med att klaga?

Sara Modigh

2 oktober 2013 19:38

Jaa, så kan det verkligen vara. Håller fullständigt med. Men samtidigt så kan man inte veta hur personen som klagar mår. Det som för mig är jättehemsk kanske för någon annan inte alls verkar så farligt.

Sandra Piik - Att leva som psykiskt sjuk

2 oktober 2013 17:33

Jag tror inte man kan avgöra vems om har det värst, det är ju hur man själv upplever det..

Sara Modigh

2 oktober 2013 19:35

Så känner jag också.

Ida Tallhed

2 oktober 2013 23:29

Det som är det värsta för mig kan kännas precis som det värsta för någon annan. Det värsta man upplevt är ju det värsta man kan relatera till och då spelar det ingen roll vad det gäller. Man kan ju aldrig jämföra (precis som du säger) för att oavsett vad så kan man aldrig förstå eller veta hur någon annans "helvete" skulle vara att leva, man kan enbart relatera till den värsta känslan för sig själv.

Klart man måste tillåtas känna! :) håller helt med dig.

Ett problem blir inte mindre för att någon annan har det värre. Vist kan man peppa sig själv lite med den tanken ibland, men fortfarande så är min/din värsta känsla det värsta för just mig/dig oavsett hur någon annan har det! Och det är ju sina egna plågor man känner, ska hantera och utstå.

Sara Modigh

2 oktober 2013 23:35

Du sätter precis ord på mina tankar. Det känns så skönt när någon förstå och tycker/tänker likadant som man själv gör.

Mizca

3 oktober 2013 08:48

Tror det handlar mycket om ointresse i hur andra egentligen har det, tyvärr. Man är för egoistiskt och stannar inte upp för att ta reda på hur folk i ens omgivning mår. och så handlar det nog också mycket om okunskap som sagt. Man vet inte vad det innebär om man själv aldrig vart så långt nere.

Sara Modigh

3 oktober 2013 14:22

Ja, så kan det mycket väl vara.

Emelie

4 oktober 2013 00:01

Jag har varit med om så många gånger att min mamma har sagt "det finns alltid folk som har det mycket värre" när jag säger/visar att jag mår dåligt så ibland får jag skuldkänslor för att det känns som om mina problem är som en fjärt i rymden jämfört med folk som är allvarligt sjuka tillexempel.. Och det får mig att tänka att jag måste sluta upp med att vara så larvig, det är inte så farligt att åka kommunalt själv, det är inte så farligt att träffa massa nya människor, det är inte så svårt att koncentrera sig, men vad är mina små ofarliga diagnoser Social Fobi, ADD och depression jämfört med folk som är dödssjuka? Men tyvärr går det inte att tänka så, det är fortfarande mina problem som jag måste kämpa med dagligen. (sorry för att det blev så långt, behövde nog skriva av mig lite..) //Emelie

Sara Modigh

4 oktober 2013 00:38

Ja jag förstår dig verkligen. Jag har många gånger känt sådär jag med. Det beror väl mycket på att människor inte förstår hur det är att ha en psykisk diagnos.

Jakob

4 oktober 2013 15:03

Till Emelie: Be inte om ursäkt, det är roligt med kommentarer oavsett ämne, kom gärna och skriv av dej! Du kan även gå med i Gemenskap mot Psykisk ohälsa på facebook och skriva av dej :) MVH