Jag blir på riktigt rädd när jag tänker på vad som hade kunnat hända om jag inte hade gått emot den första doktorns utlåtande. Tanten som jag pratade med angående mina myrkrypningar som jag hade i somras som näst intill skällde ut mig när jag sa att jag visste hur min ångest kändes. 

Hon tog en titt på mina armar och bestämde sig direkt att det var psykiskt. Jag sa nej, och den blicken jag fick av henne var så kall och det kändes som ett isande hat gentemot mig. 

Nu var det ju inte ångest utan MS.... En sjukdom som kan ge kroniska skador efter varje "skov".. Jag har i år haft åt åtminstone 5-6 skov. och jag vet inte än om det är så att de smärtor och brännande känslor jag har aldrig kommer gå över. Jag vet inte heller om yrseln, hörsel och synstörningarna kommer att gå tillbaka. 

Tänk om jag hade lyssnat på henne? Hur många skov hade jag då fått innan det upptäcktes? Hur skadad skulle jag då hunnit bli..

På ett sätt har jag ju redan hunnit skadas på grund av henne... Jag blir vansinnig när jag tänker på henne.

Hur kan man ha mage att göra så emot en annan människa?

Förstår hon inte att hon kan ta livet av någon när hon inte lyssnar? Hur många psykiskt sjuka människor dör egentligen varje år på grund av att vården inte tar dem på allvar..? Det skulle jag gärna vilja veta!

Nej usch.. Nu måste jag tänka på något annat innan jag skriker högt av frustration och ilska över denna damen som enligt mig borde få sin läkarlicens indragen för allas säkerhet. 

 

Johanna

25 oktober 2013 20:01

Hej Sara!
Det glädjer mig att du fortsatte söka och att du äntligen fick rätt diagnos. Jag är också ledsen över det var just MS men jag vet att du klarar det här också. Du är stark! Tyvärr så minns jag inte vilken kommentar jag skrev, jag minns inte alls mycket från sommaren på grund av de ECT-behandlingar jag har gått igenom. Stå på dig och fortsätt visa den styrka du har, du inspirerar! Kram

http://tantilutta.bloggplatsen.se

Sara Modigh

25 oktober 2013 22:28

Du skrev att du tyckte det var hemskt att jag inte fick hjälp och att alla läkare borde ta sina patienter på allvar. Det fick mig att våga söka hjälp hos en annan läkare.

 

Rebecha

26 oktober 2013 15:23

Jag hoppas du någon gång får en chans att råka på den där kärringen och berätta hur fel hon hade om dina symptom...så du slipper känna ilska. Ett avslut eller hur man ska säga, jag tror det kan vara viktigt. Dessutom borde läkarvården inte märka folk på det där sättet bara för att man mår dåligt psykiskt. Måste säga att du var stark som stod på dig och kan göra skillnad nu!

Sara Modigh

26 oktober 2013 20:13

Tack så mycket. Funderar på att anmäla det till patientnämnden så att de kanske tänker en extra gång nästa gång någon annan med psykisk problematik kommer in och söker hjälp för nånting.

 

Maria

26 oktober 2013 17:12

Detta är hemskt och på tok för vanligt! Hur många har inte sökt vården om och om igen för att inte bli tagen på allvar. Man måste själv vara den som krigar. Det är förskräckligt att det ska vara så :( Tur att du orkade stå på dig!

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

26 oktober 2013 20:14

Jaa, Det är ju helt fruktansvärt att det ska vara sådär. Usch vad läskigt det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...