Direktlänk till inlägg 2 november 2013
En helt okej dag. Känns som om jag haft något mindre myrkrypningar och öronsus idag. Men har varit trött och nedstämd under dagen. Vet inte varför men det känns som om det ligger en tyngd över mitt bröst och jag bara känner att jag vill gråta helt plötsligt.
Det är är som om jag har en glasskiva i min själ som ligger och skaver. Men jag kämpar på, gör saker som jag gillar och påminner mig själv om att skratta.
Så länge jag fortfarande har förmågan att skratta så är livet värt att leva.
Har inte gjort mycket alls idag, bara hackat grönsaker till middagen. Där gick min gräns för vad jag orkade med efter att ha fått oväntat besök av en hantverkare. Samma som var och plingade på igår. Tänkte att om de ska komma och plinga på min dörr varje dag till den bestämda tiden så är det lika bra att få det gjort trots att det är jobbigt. Det ger ju mig en otrolig otrygghet att veta att det hela tiden kan bestämmas vad som ska byggas om i mitt hem och att man inte blir respekterad när man ber att de kommer en speciell tid. Nu trotts att vi hade bestämt både dag och tid för att passa in då jag är på sjukhuset så kom de ändå och försökte komma in både idag och igår.
Kanske är därför som jag mått så dåligt idag?
Jag vet faktiskt inte. Hoppad på att dagen blir bättre imorgon
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se