Ibland känns det som om det ända mitt liv går ut på är att överleva. Varje dag kämpar jag för att hålla mig flytande. Men utöver det känns det som om jag bara existerar. Ibland ifrågasätter jag min egen mening? Har jag något syfte? Har jag åstadkommit något överhuvudtaget? 

Ibland känns mitt liv så meningslöst. Hela mitt liv käns som ett enda stort rop på hjälp, fast på ett språk som ingen annan föratår.

Varför finns jag?

Vad är meningen med livet när det ska vara så svårt att leva?

 

Sandra Piik - Att leva som psykiskt sjuk

8 november 2013 08:16

Det kändes som att den där texten skulle kunnat komma ifrån mig. Jag förstår precis hur du tänker och känner just nu. Kämpa vidare gumman <3

http://piiket.blogg.se

 

Maria Wolke

8 november 2013 11:45

Du finns för att du är viktig för många och du var ett efterlängtat barn för dina föräldrar. Du finns till av 1000 olika skäl och alla är lika bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...