Jag är så glad att mina självskadetankar är nästan helt borta. Snart har det gått ett år sedan jag hade mitt återfall. Det är svårt att hålla allt på minnet men jag har för mig att jag närmade mig min tvåårsdag som självskadefri när jag fick återfallet. Om det var så så har jag bara självskadat en gång på nästan tre år! Det är helt otroligt egentligen. Från att ha självskadat flera gånger om dagen till en gång på 3 år. Det hade jag aldrig trott när mitt självskadande var som värst.

Men jag är så glad att jag vågade släppa taget för det var först då jag kunde hitta andra sätt att hantera mina problem. sett som kunde hjälpa mig att må bättre på riktigt!

Det svåraste med att sluta självskada för mig var att våga sluta. När jag först började sluta såg jag självskadandet som en livboj, Jag visste inget annat sätt att hantera de känslor jag hade. 

Jag trodde att jag skulle må otroligt mycket sämre om jag slutade. Men det blir inte sämre. För man lär sig att ångesten tar slut även om man inte självskadar. 

I början kanske ångesten känns väldigt hemsk , ju mer man fruktar den desto värre är den oftast. Men ju mer man "vänjer sig" desto lättare kommer det kännas. 

Idag klarar jag ångest utan att självskada. Får tankar ibland men inte alls så frekvent som tidigare. 

Ju mer man självskadar desto mer självskadetankar får man. 

Men det går att bli fri, man måste bara våga tro!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...