Rent allmänt trivs jag med mitt utseende. Men vissa delar, de avskyr jag. Här om dagen såg jag en bild på mig själv som fick mig att gråta. Jag känner mig lika osäker som i högstadiet och all självkänsla är som bortblåst. Jag är både fysiskt och psykiskt utmattad efter allt julfirande och sen en jobbig förkylning efter det. Jag tror jag vill mer än jag kan och jag kör över min kropps varningar. Jag vill vara duktig, jag vill vara med. 

Av någon anledning har detta nu då resulterat  i en avsky för mitt eget utseende. Så pass att jag sitter hemma och gråter. Vad gör man?. För just detta kan jag inte acceptera och lära mig leva med. Jag vill inte ha det så!

Jag vill kunna känna mig fin och inte ha ångest över hur jag ser ut. 

 

Zara

9 januari 2014 15:04

Du är jätte fin Sara!
En av de sötaste jag vet!
Älskar dina ögon och har alltid varit avis på dina fräknar!
Försök att tänka positivt :)
Läs dina peppande inlägg och peppa dig själv :D <3

http://onkens.blogspot.com

Sara Modigh

9 januari 2014 16:14

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...