Direktlänk till inlägg 16 januari 2014
Nu efter årsskiftet subventioneras inte längre min medicin. Förut fick jag Extavian gratis, då den betalades av sjukhuset. Men nu ska den inte längre subventioneras på det sättet utan den kommer istället ingå i högkostnadsskyddet (tack gode gud för det)
och detta ska då vara positivt för att det innebär att medicinen ska kunna hämtas ut på alla apotek.. Men riktigt så blev det ju inte.
Idag gick vi till apoteket på min "favorit" vårdcentral (ironi), och väl där hade de inte medicinen inne, och när de insåg vilken dyr medicin det handlade om hänvisades jag till att åka till sjukhusapoteket istället för att de skulle beställa hem min medicin till mig. Så får inte ens hämta ut min medicin på mitt eget apotek.
Det känns som denna vårdcentral har alla möjliga olika taktiker för att få mig att känna mig ovälkommen och till besvär.
Så nu måste jag i alla fall åka till sjukhusapoteket för att hämta medicinen, och betala 2200 kronor för den, trots att jag borde få hämta den på mitt apotek.
Längtar tills jag slipper denna skitmedicin, fast samtidigt är jag rädd för hur nästa medicin kommer påverka mig. Jag har ju alltid lätt för att få biverkningar och Extavian har ju gjort att jag känner mig febrig varje dag och så har jag haft huvudvärk nästintill varje dag sedan jag började. Jag hoppas i alla fall att det är biverkningar så att det försvinner. Men det får vi väl se om nån månad eller två när det blir dags för bytet.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se