Ibland är livet riktigt riktigt jobbigt och då faller man lätt. Det är så jobbigt att kämpa för att hålla sig upprätt. Men varje gång man faller får man resa sig igen och fortsätta kämpa för att ta några stapplande steg framåt. Igår rasade mycket och jag föll hårt. Jag mår inte alls bra. Jag är rädd, orolig, stressad. Mår bara sämre och sämre känns det som. Jag är rädd för att halka ner och bli lika sjuk som jag var för några år sedan.
Just nu känner jag mig svag. Jag blir lätt sårad, har inget självförtroende och jag känner mig ensam. Jag känner mig dålig, misslyckad och hatad.

Jag börjar tappa kontrollen igen.
Gamla sjukdomstecken börjar sippra fram. Saker som jag trodde var borta.

Jag vet inte hur jag ska orka med. Jag är så trött på att vara sjuk och jag är trött på att livet ska vara en sådan svår kamp. Det är verkligen ena slaget efter det andra och jag är på helspänn hela tiden på grund av rädslan inför nästa slag.

Har inte mycket energi på grund av min MS och en panikattack kräver all energi jag har och det tar så otroligt lång tid att återhämta sig. Kanske är därför jag inte har så många riktiga panikångestattacker längre...för min kropp orkar helt enkelt inte reagera. Men den vanliga evigt gnagande ångesten finns där jämt. Dygnet runt är jag rädd och ångestfylld inför precis allt.
Jag känner mig så uttröttad både fysiskt och psykiskt.

Jag har en kamp framför mig, en kamp jag tvingats in i och jag tänker fortsätta slåss tills den dagen kommer då det inte längre finns något kvar att slåss för.

 

Annie

4 februari 2014 15:56

Vad jobbigt för dig att må så dåligt! Vet inte hur det känns själv, men hoppas verkligen att du får må bättre snart! <3
Hoppas du inte tar bort bloggen, jag gillar verkligen din blogg!!
Du är inte värdelös!

Styrkekramar <3/

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

4 februari 2014 16:10

Tack så mycket. Mår ju bättre idag än jag gjorde igår. Men livet är rätt tufft just nu. Men jag kommer säkert klara mig. Det har jag ju gjort förut :)

 

Angelica

5 februari 2014 09:47

Det är jobbigt att vara i en nedåt period. Hoppas du snart klättrar upp igen. Det är OKEJ att få återfall.

http://www.nattstad.se/Psyketsbaksida

Sara Modigh

5 februari 2014 14:15

Ja. Jag mår bättre idag. Men känner mig rätt labil i mitt psyke. Pendlar kraftigt mellan alla känslor..

 

Bea

6 februari 2014 23:07

Ja, du verkar verkligen vara en Stålkvinna!
Häftigt! =)
Gillade verkligen den här bilden. Har du ngt emot att jag lånar den t min blogg? :)

Sara Modigh

7 februari 2014 00:00

Tack så mycket.. Visst kan du få låna bilden :)

 

Dunsaluns

7 februari 2014 22:37

Hej Sara!
modigt att skriva om allt! vilken resa du har gjort!
Vad duktig du är som har börjat utmana dig att övervinna dina rädslor, det är stora kliv! Men jag håller helt klart med dig om att det är något som måste göras i sin egen tid, när du själv känner dig redo...
På samma sätt kan det kanske vara ibland med "ångestgroparna" man faller i. Att man inte ska bli så rädd för ångesten, rädd för tex. vad som hände förut. Låta ångesten komma och "rida ut stormen". Lättare sagt än gjort förstås! Men jag känner igen mig mycket i ditt sätt att tänka och klara dig ur tex. självskadebeteendet. Det kanske kan hjälpa dej övervinna även de här svackorna. Att lita på dej själv och tro att det finns ett ljus på andra sidan även om man inte kan se det just nu...

Hoppas det känns bättre snart :)

http://dunsaluns.bloggplatsen.se

Sara Modigh

7 februari 2014 23:10

Ja, Självklart vet jag att det alltid blir bättre om man bara rider ut de värsta känslostormarna. Tyvärr gör det ju inte dessa tillfällen mindre smärtsamma. Jag har också en konstant ångest i min kropp som aldrig riktigt lägger sig vilket stjäl mycket energi och kraft och när då andra energitjuvar kommer in blir jag labil i mitt psyke. Ingen människa klarar hur mycket stress och press som helst. Men jag vet att det är täcken på att jag måste sakta ner mitt tempo och ta det lugnare när det blir så, Och med den vetskapen kan jag oftast ta mig ur de labila perioderna mycket fortare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...