Det där inlägget var som att läsa mina egna tankar. Jag har tampats med diverse olika psykiska problem i mitt liv och jag kan inte ens räkna gångerna jag fått höra att jag bara är lat och måste skärpa till mig eller ta mig i kragen.

Otroligt många gånger har jag fått höra "sluta tyck synd om dig själv, tänk på barnen i Afrika de har det mycket sämre än du". Ja, det har de säkert, men det gör inte mitt lidande mindre. Att någon har det sämre än någon annan utesluter inte automatiskt att andra människor också kan må dåligt.

Jag har fått höra om vilken parasit jag är som lever på samhället, jag har fått höra att ja bara är överkänslig och hela tiden skuldbeläggs min psykiska ohälsa. Det är mitt fel att jag är sjuk för det är bara svaga människor som drabbas.

Jag tror att jag fått extra mycket skit just för att jag valt att vara öppen med min psykiska ohälsa och skapade en blogg för att försöka bryta tabut kring psykiska olikheter.

Att vara öppen med sin psykiska ohälsa har för mig genererat många både stöttande , fina, snälla kommentarer. Det är många som skrivit att de känner igen sig och de är tacksamma att det finns någon som kan sätta ord på dem känslor som de känner. Många är glada att känna att de inte är ensamma om att må dåligt. 

Men titt som tätt hoppar det in kommentarer som är allt annat än stöttande och förstående.

Exempelvis dessa som jag skrivit om i min blogg:

Vi lever fortfarande i ett samhälle där acceptansen och förståelsen för psykisk ohälsa är otroligt outvecklad. Många lever fortfarande under uppfattningen att psykiskt sjuka borde spärras in långt ifrån "de normala" människorna. 

Även om attityderna förändrats något så finns det fortfarande människor kvar som på allvar anser att psykiskt sjuka människor är svaga individer som borde ta sig i kragen och skärpa till sig. 

Många tror att det bara är att rycka upp sig. Det finns även den delen av befolkningen som anser att personer som har nån form av psykisk ohälsa ska spärras in.

Många gånger i mitt liv har jag fått höra att jag ska sluta tycka synd om mig själv när jag har skrivit om mina svårigheter. 
Jag har vart öppen och ärlig om mycket av det som händer i mitt liv vilket många tolkat antingen som att jag försöker tigga uppmärksamhet eller som att jag sitter och tycker synd om mig själv istället för att göra något åt problemen. 

Men så är det inte. Visst ibland känner man att det är för mycket. Jag kan känna att fy fan vad livet är orättvist. Jag kan tycka att allt är extremt jobbigt och jag kan önska att jag inte hade behövt gå igenom alla de saker som jag behövt göra. Men jag sitter inte hemma och enbart tycker synd om mig själv hela tiden. 

Men någon jävla gång måste man väl få tycka synd om sig själv?

Har jag inte rätt att tycka livet är jobbigt och rent utsagt för djävligt efter allt jag fått gå igenom?

Som Lady Dahmer skriver "Hur dåligt måste jag må för att det ska vara ok att tycka synd om mig själv?"

 

Annie

4 mars 2014 14:14

Jag tycker absolut att man måste få tycka synd om sig själv och tillåta sig själv att ha dem känslorna! Det jag känner är ju Riktigt för mig! ... Du har absolut rätt att tycka det du tycker och känner, för det är ju Dina känslor! Tänk på dig själv.

Styrkekram<3

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

4 mars 2014 14:17

Tack så mycket :)
Egentligen är det ju lustigt att människor får för sig att lägga sig i hur en ana känner. Sitta där och diktera vad som är okej att känna. Vem är det som ska bestämma vem som får känna vad?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...