Direktlänk till inlägg 10 mars 2014
Jag har inte många vänner, men jag trodde du var en. Men du har svikit mig så många gånger och kommer aldrig med något annat än bortförklaringar och tomma ord. Jag känner mig bortvald och ersatt. Du bryr dig inte om mina känslor eller att du sårar mig med dina handlingar.
Du får mig att tveka på mitt värde som människa. Du är en person som jag verkligen respekterar och ser upp till och därför tar dina svek så hårt. Jag önskar så att jag vore en bättre människa för då kanske jag skulle vara värd dig?
Jag får alltid höra vilken tur jag har som har dig som vän, du får alltid höra hur stark du är för att du umgås med "ett sådant psycho" som mig.
Jag känner mig så värdelös. Det känns som om jag inte är värd skiten under dina skor ens. Samtidigt som du behandlat mig så illa och sårar mig något så otroligt.
Du har snackat skit bakom min rygg med jag vet inte hur många. Du har sårat mig gång på gång. Du har ljugit och fått mig att känna mig som den sämsta människa i världen.
Det är alltså detta som jag är värd? Detta som jag "ska vara så glad" över att ha. Det är detta som jag hela tiden ska känna att jag är för dålig för att vara värd?
Varför kan du inte prata med mig?
Vad är det som är fel med mig, varför ser du mig inte i ögonen och talar om vad det är som jag gör fel? Varför varför varför gör du så som du gör?
Jag har försökt prata med dig så många gånger men får inga svar, bara ursäkter och bortförklaringar.
Varför säger du bara inte vad som är fel!?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se