Direktlänk till inlägg 12 mars 2014
"Om du inte värdesätter dig själv så kommer ingen annan heller att göra det", "Vem ska älska dig om du inte älskar dig själv?"
Är inte dessa kommentarer typ det värsta man kan säga till någon som tvivlar på sitt eget värde eller känner ett självhat?
Ändå envisas folk att säga dessa "uppmuntrande" kommentarer.
Det de säger till mig är ju bara att ingen kan tycka om mig, ingen kan se ett värde i mig och att absolut ingen i hela världen kan älska mig..För jag själv känner ju inte att jag är värdefull och jag älskar inte mig själv. Dessa kommentarer som jag fått höra om och om igen under hela mitt liv berättar för mig att om jag inte älskar mig själv eller värdesätter det jag gör så gör ingen annan det heller.
Det vore rätt fruktansvärt om värden såg ut så som dessa kommentarer säger. Att alla som känner självhat blir hatade av resten av världen också. Eller att om man inte själv känner sig värdefull så tycker ingen annan heller att man är det..
(Fotograf Kerstin Ericsson)
Jag är rätt medveten om att detta inte är sant. För jag älskar inte mig själv..Långt i från. Men jag ska gifta mig om mindre än två månader vilket jag hoppas är för att han älskar mig ;)
Jag känner mig inte heller särskilt värdefull, men jag vet innerst inne att många anser mig vara av värde för dem. Det är bara det att jag själv kan inte känna det. Mycket för den där jävla bilden av hur jag "ska" vara för att duga. Det är så svårt att släppa!
Jag tror att jag hade mått mycket bättre om jag inte haft de där kraven i huvudet om att jag måste skaffa en bra utbildning, ha ett bra jobb och sköta hemmet och familjen.
Jag känner mig misslyckad och därför känner jag mig ovärd och känner ett förakt inför mig själv och mina misslyckanden.
Hela mitt liv är en enda smörja av misslyckanden. Allt fokus enda sedan min första dag inom psykiatrin har legat på att jag ska gå i skolan, skaffa en utbildning och slutligen ett jobb. Det har ju inte direkt stärkt min självkänsla att om och om misslyckas med det enda som samhället brytt sig om att jag ska klara.
Jag tänker mycket på vad det kan finnas för jobb som jag skulle klara, men kommer inte på ett enda jobb som känns som ett som skulle funka för mig och min problematik.
Jag känner mig så otroligt misslyckad och dålig och jag känner ett stort hat när jag tänker på att jag inte klara av att jobba.
När någon då kommer med sitt "Om du inte kan äkska dig själv, vem ska då göra det?" eller "Om du inte värdesätter dig själv så kommer ingen annan heller att göra det" så är det bara en bekräftelse att jag är precis så värdelös som jag känner mig även i andras ögon.
Det är inte roligt när man känner ett självhat att få kommentarer om att ingen någonsin skulle kunna älska mig bara för att jag har en taskig självbild.
När allt kommer till kritan, hur många människor älskar ni egentligen enbart för att de älskar sig själva?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se