Jag blev tipsad om en hemsida/blogg där målet med bloggen är att visa hur olika våra kroppar kan se ut, bota komplex & utplåna ideal.

Detta är mitt bidrag och jag väljer att dela det här i min blogg också som en del i min utmaning att lära mig acceptera mig själv som jag är: 

Ålder: 23

Längd: 162cm

Vikt: 66kg

Mått: Midja 75cm, höft 97cm, under byst 81cm, över brösten 92cm

BMI: 25.1 = Övervikt

Jag har nog alltid haft lite av ett Älska/hata förhållande till min kropp. I perioder av mitt liv har jag hatat min kropp, speciellt i högstadiet mådde jag extremt dåligt. Jag tyckte att jag var den tjockaste tjejen på hela skolan och jag slutade äta. Det gick så långt att jag levde på bara morötter. När jag tittar tillbaka på bilderna på mig som femtonåring kan jag verkligen inte förstå hur jag kunde tycka att jag var tjock. Jag vägde knappt 50 kilo och tyckte att jag var tjock. Jag minns hur jag skämdes över att sitta ner och jag försökte alltid dölja "alla valkar" med mina armar.

Jag har i hela mitt liv haft en psykisk ohälsa, och i högstadiet hade jag en av de värsta perioderna i mitt liv. Jag blev mer och mer medicinerad och jag mådde bara sämre och sämre. Tillslut när jag var runt 16-17 år så fick jag en medicin som gjorde att jag gick upp 30 kilo på två månader. Alltså ett halvt kilo om dagen! Jag trodde inte ens att de var fysiskt möjligt att gå upp i vikt så fort. 

När jag väl fick sluta med de tabletterna var det redan försent. Min viktökning gjorde mig ännu sämre i mitt psykiska mående och jag började isolera mig mer och mer. 

Jag drog mig tillbaka och stannade i sängen dygnet runt. Detta bidrog så klart att jag fortsatte att öka i vikt eftersom jag inte längre tränade 4 gånger i veckan. Tillslut hade jag ökat över 50 kilo i vikt. 

Jag mådde fruktansvärt dåligt! Jag skämdes över min kropp, min psykiska ohälsa och mina ärr. 

Allt fler år gick och på något plan började jag väl må bättre i mig själv. Jag började utmana mig själv mer och mer, tillslut bestämde jag att jag skulle sluta med alla psykmediciner. När jag gjorde det slutade jag även dricka coca cola och började istället dricka "sodastreamad" saft. 

Under tre års tid gick allt på som vanligt, Jag fokuserade på att utmana mig själv mer och mer. Förra året hade jag en dipp och min läkare ville då skriva ut mer mediciner till mig. Jag fick panik. Tänk om jag går upp ännu mer! Så jag åkte iväg och köpte mig en våg, och till min stora förvåning hade jag gått ner nästan 20 kilo sen jag hade vägt mig senast. Jag tänkte då i mars förra året att jag ska gå ner de där kilona så att jag når minus tjugo sträcket. Sagt och gjort. Jag och min sambo började räkna kalorier. Idag nästa exakt ett år senare har jag gått ner 22 kilo till.

I början av viktnedgången mådde jag väldigt bra i min kropp. Men nu är jag i en svacka igen och känner mig fruktansvärt oattraktiv. Jag känner mig så slapp och degig i hela kroppen på grund av all lös hud.

Jag tycker också att mina bröst är för små och hängiga.

Kanske väntade jag mig att nått mirakel skulle ske och att om jag bara blev smalare så skulle jag må bättre. Men egentligen vet jag ju att det krävs mer än så för att bygga upp sin självkänsla. 

Därför väljer jag att dela bilderna på min kropp i ett försök att än en gång lära mig acceptera och sluta skämmas över min kropp och må bra i den..

http://bodypalace.se/?p=2034

 

alicemathilda

17 mars 2014 14:08

Jag tycker du är jättefin! Ville bara säga det. Fast det spelar kanske inte så jättestor roll vad en främling tycker :) Tro mig jag vet hur det är, är bland annat diagnosticerad med dysmorfofobi, kvittar hur många som tycker man är fin om man inte tycker det själv. Har följt din blogg länge och imponerats av din styrka, intelligens och skönhet (om man får säga så hihi, kanske lät lite ytligt att just IMPONERAS av nåns skönhet, men tycker du är väldigt vacker), och jag tror på dig. Verkligen, det kommer bli bra för dig tror jag! Många kramar //en läsare

Sara Modigh

17 mars 2014 14:59

Tack så mycket :)
Jag blir väldigt glad av det du skriver. Det hjälper nog mig på sikt att kunna bygga upp mitt självförtroende. Just nu är jag i en dålig period och kan inte se något positivt med mig själv så det är skönt att veta att andra kan det :)
Kram!

 

niniz

17 mars 2014 17:27

Usch, det är jobbigt att tycka att man är ful. Jag är väl ganska normalsmal men har ändå dåligt självförtroende. Har dock blivit bättre efter jag bestämt mig för att jag inte kan klanka ner på mig själv... Då mår man bara sämre. Fast jag är nog mest irriterad på min hy och mitt hår. Du har verkligen jättefint hår!! Tänk att du fått det så långt!! Mitt hår växer i snigelfart :P Fortsätt att jobba på ditt självfortroende! Efter ett tag så hjälper det! Lite i alla fall ;)

niniz.bloggplatsen.se

Sara Modigh

17 mars 2014 19:43

Jaa, Men det går ju att jobba på det. Jag har mått bättre innan så ska klara det igen :)

 

Alva

17 mars 2014 20:11

Jag tycker absolut inte att du behöver skämmas över din kropp! Allas kroppar är jättefina på sitt sätt och glöm inte att alla ser olika ut. Du har redan bevisat att du klarar det mesta och gått ner över 40 kg i vikt! Super imponerande. Du klarar det mesta det vet jag även om det inte känns så. Kram <3

Sara Modigh

17 mars 2014 21:03

Tack så mycket!
Jag är så glad att jag har min blogg med så många fina läsare som kan hjälpa till och peppa mig när jag har tuffa perioder :)

 

petronella

18 mars 2014 22:41

Tycker att det är jätte modigt och starkt av dig att skriva det här inlägget! Jag tycker att det är jätte tragiskt att vi ska behöva känna oss illa till mods, skämmas och må dåligt över våra kroppar och vårt utseende.. Det är ju bara yta! Det är endast vårt skal och det är det som finns inuti som spelar roll egentligen!
Som sagt, starkt av dig att skriva det här inlägget!

http://www.shadowofmylife.blogg.se

Sara Modigh

18 mars 2014 22:57

Tack så mycket :)

 

Noelle

22 mars 2014 16:16

Modigt. Önskar jag hade lika mycket guts! ^^

http://note-book.bloggplatsen.se

Sara Modigh

22 mars 2014 16:21

Tack :)

 

mobne73

29 juni 2014 15:57

Tycker din kropp är sexg vill se mer;-)

http://kik

 

Alex

11 augusti 2014 00:48

Jag är väldigt imonerad över hur smal din midja är och var. Är mycket avundsjuk!

Sara Modigh

11 augusti 2014 07:46

Ja jag har alltid haft en markerad midja och jag är väldigt glad att jag fått behålla mycket av den trotts viktuppgång och viktnedgång :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...