Jag är trött på att människor tar sig friheten att vrida och vända på de ångestkänslor jag har för att sedan vända dem emot mig så att jag känner mig som en vidrig, värdelös och riktigt riktigt elak och självisk människa.

Jag mår så dåligt av att inte få må dåligt utan att behöva tänka på alla andra i första hand.
Jag tvivlar på mig själv, jag skäms över mina känslor och jag mår dåligt över att jag mår dåligt.

 
Jag tvingas in i ett skådespel där jag spelar rollen som den starka, glada tjejen som klarar sig igenom allt.

Men det är inte alltid jag klarar av att hålla skådespelet uppe och jag är verkligen trött på att få skit för varje liten gång jag släpper ut lite av den ångest och de tankar som cirkulerar i mitt huvud och min kropp.

Jag VET att mina ångesttankar och ångestkänslor inte alltid är logiska. Men att skuldbelägga mig för att känslorna finns gör inte direkt att jag mår bättre. Det får mig bara att skämmas, det får mig att skuldbelägga mig själv, det får mig att känna avsky mot mig själv och jag känner mig värdelös!

Bara för att något ger mig ångest betyder inte det att det är något jag vill eller att jag tycker eller tänker på ett visst sätt som är elakt mot dig!

Säg att jag skulle få en ångestattack när man var hemma hos någon och åt. Det betyder inte att den personen är dålig eller att jag "alltid tycker" att dennes mat är äcklig. 

Säg att du ska komma och hälsa på hos mig och du är försenad och jag får ångest av det. Det betyder inte att jag tycker du är dum och dålig för att du är sen. Men är du en halvtimme försenad och du VET att jag tycker det är extremt jobbigt kan du väl åtminstone försöka förstå varför jag har ångest istället för att säga "jag får aldrig göra nånting som kan ta lite längre tid än planerat" som då får mig att må ännu sämre!

Du får väl göra vad fan du vill men du måste ju förstå att jag har en ångestsjukdom och kommer få ångest av vissa saker. Men det handlar ju om min sjukdom och inte om dig!

Kan du inte hantera att jag få ångest, hur tror du jag känner som faktiskt måste leva med det? 

Usch vad trött jag är på alla som gör saker som ger mig ångest och sen får mig att känna mig mindre värd än en bananfluga för att jag får ångest av det dem gjort. Jag blir så ledsen när personer i min omgivning verkligen tar min ångest som en personlig förolämpning.

Om det nu är en sådan personlig förolämpning och om det nu är så jobbigt för er att jag har ångest får ni väl undvika att trigga igång den då! 

.. Eller så lär ni er att jag har en sjukdom och att jag alltid kommer behöva leva med ångest och att det kommer påverka mitt liv och då i sin tur även ert. 

 

louise

24 mars 2014 19:25

Jag et inte vad jag ska säga. Tror tyvärr inte många har intresse av att lära sig att leva med folk med ångest, så märker man att man har såna människor i sitt liv är det nog dags att tänka om angående sina vänskaper.

http://vitmossa.blogg.se

Sara Modigh

24 mars 2014 23:15

Ja ibland funderar man ju. Men jag tror att det är många som fortfarande har svårt att förstå att en psykiskt sjuk människa lika lite kan rå för symptomen på sin sjukdom som någon med en fysisk kan rå för symptomen på sin sjukdom. Jag värnar hellre om de relationer jag har och pratar om problemen och försöker "undervisa" än att byta ut hela min familj och alla jag umgås med :P

 

sara" title="http://bloggplatsen.se]sara[/url]" target="_blank">bloggplatsen.se]sara[/url]

24 mars 2014 23:38

Tyvärr är det alltför många människor som inte förstår vad ångest innebär, vilket lidande det är. Som tycker är jobbigt när andra får ångest och mår dåligt :(

Jag personligen har uteslutit många såna människor i mitt liv, på gott och ont. För man blir lite ensam, men jag är hellre lite ensam än att må dåligt och alltid ha diskussioner med folk som faktiskt inte förstår. Men nu är jag lite av en ensam varg också.
Och alla kan man ju inte utesluta som tex familj eller så.

Hoppas den/dom människor som inte förstår dig med n ångest börjar göra det!!!

http://hungryeyes. bloggplatsen.se

Sara Modigh

24 mars 2014 23:48

Ja, jag hoppas att jag med hjälp av mina ord kan få dem att i alla fall få ett lite annat perspektiv på det hela. Jag förstår ju att det är jobbigt att ha någon som ständigt är orolig, rädd, stressen ledsen eller arg pga sin ångest. Jag tror att det är svårt för många att skilja på ångestproblematiken och mina "verkliga" känslor.
Jag ser nämligen inte de tankar och känslor jag får av ångest som mina riktiga känslor. För oftast är de verken logiska eller bra. De är en sjukdom och inte mina personliga åsikter och tankar.

 

Ruth

25 mars 2014 17:22

Sara, du är inte värdelös, vidrig, elak eller självisk. Det vet jag, för du är empatisk, godhjärtad, omtänksam. Det jag kan om psykisk ohälsa, har du lärt mej, nästan allt. Du har fått gå en svår väg för att få denna kunskap, det önskar jag att du hade sluppit, men du är så duktig att förmedla hur det är att leva med de mörka sidorna som ångesten skapar. Jag tycker om dej som du är, fortsätt skriva om ditt liv! Kram Ruth

Sara Modigh

25 mars 2014 18:56

Tack så jättemycket

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...