Direktlänk till inlägg 2 juni 2014
idag så åkte jag och badade i Uddebosjön för första gången i år. Det var faktiskt över förväntan varmt i vattnet. Dock inte jättevarmt på land eftersom det blev rätt sent på kvällen. Var ju tvungen att leta efter ett par badbyxor på A6 vilket inte är det lättaste.
Vi lever i ett samhälle där detta är vad vi möts av för bilder över hur vi ska se ut i bikini:
Vilket jag definitivt inte gör.
Det är svårt att hålla modet uppe när man känner sig helt fel och missanpassad och det är ena minimala trosan efter den andra.
Är det så svårt att tillverka bikinis i mer än ett format!
Ett tag där så kändes det som om jag skulle brista ut i gråt mitt i affären och tankar på plastikkirurgi flög förbi i mitt huvud för någon sekund.
Sen kom jag på. Det är inte mig det är fel på som inte passar kläderna det är kläderna det är fel på som inte passar mig. Jag kom även att tänka på denna bilden:
och så kände jag lite som så..F-YOU samhällsideal!
Här kommer lite fucking reality istället
Jag är så trött på att behöva må dåligt över min kropp. Jag kommer aldrig ha en tight och trimmad kropp, det liksom går inte. Det är bara att inse att jag alltid kommer ha fladdrande hud överallt. Kanske är dags att börja jobba på den där självkänslan igen.
För vad spelar det egentligen för roll om man har den snyggaste kroppen i stan så länge man mår bra och kan ha roligt? Det borde väl ändå vara att ha roligt som fokus ska ligga på en dag på stranden.
Köpte definitivt inte den där minimala bikinin utan jag valde ett bekvämare alternativ:
och jag är nöjd, för nu kan jag plaska omkring i vattnet och ha roligt!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se