Det finns något som gör mig väldigt upprörd och det är det här med det organiserade tiggeriet.

Nej inte tanken på att det skulle finnas en liga som satt i system att tjäna pengar på tiggeri, utan på det faktum att människor köper historier om att tiggare tjänar tusentalskronor på stackars givmilda svenskar. Att människor hellre låter bli att ge en tiggare pengar än att "riskera" att ge pengar till en liga. En liga som tjänar så otroligt mycket pengar..

Ja, ni kanske skulle säga upp er från era jobb och organisera en egen tiggarliga?

 Ett foto av en lapp uppsatt i en matbutik i en förort till Uppsala genererade många delningar på Facebook. På denna lapp kunde man läsa att en tiggarliga på 6-7 personer drog in en månadslön på 700 000 - 900 000 kronor. Det är alltså en månadslön på hundratusen kronor på att tigga. 

Redan där bör man väl ana oråd? 

Säg att man jobbar i genomsnitt 40 timmar i veckan, det blir 160 timmar i månaden vilket innebär att en månadslön på hundratusen är en timlön på 625 kronor. Hur mycket brukar du ge en tiggare? Några små mynt? En tjuga kanske? En femtiolapp?

Säg att en medelperson ger tjugo kronor. Det innebär att trettio personer i timmen måste ge pengar. Det är en person varannan minut... Hur ofta ser du någon ge pengar till en tiggare? 

Ännu ett foto som cirkulerar på socialamedier är fotot av en kvinna som tigger och har en moiltelefon.

Det strömmar in hatiska kommentarer under detta foto och många verkar se mobilen som ett statusföremål, något som bara rika välbärgade människor har råd med. Kanske de lever i ett annat årtionde än mig, vad vet jag? Yuppienallen är rätt död, idag är mobilen inte så status längre.

Faktum är att mobilen har blivit en viktig del i människors liv världen över och även i de allra fattigaste delarna av världen. 
Sex miljarder människor har tillgång till mobiltelefoner medan endast 4,5 miljarder har tillgång till toaletter (1) och i Burundi har endast 4 procent av människorna elektricitet, men nästan alla har en telefon. Många lägger en femtedel av sin lön på att hålla sin mobil laddad. 

Mobiltelefoner prioriteras högt, och jag förstår varför. 

Tänk dig att du måste lämna dina barn, kanske sjuka och utsvultna. Åka tusentals mil bort för att hålla dig och din familj vid liv. Skulle du inte då prioritera att ha en kontaktlinje mellan dig och din familj?

Men en mobil är ju jättedyr tänker du kanske då, precis som många andra tänkt och kommenterat under bilden. Men nej. Så behöver fallet inte vara. 
Sanningen är att det finns många välgörenhetsorganisationer som skänker bort mobiler och kontantkort till personer som lever i utsatthet. 

Så man kan vara fattig, utsatt OCH ha en mobiltelefon!

 

Emelie

5 juni 2014 20:31

Håller med vartenda ord! Känns som att folk skyller på detta bara för att slippa bry sig.

Sara Modigh

5 juni 2014 20:49

Jaa, något sådant är det väl.

 

C

6 juni 2014 09:29

Usch, tiggare gör mig upprörd. Ser ju ut som smuts och sen sitter dem och glor efter en. Obehagligt!

Sara Modigh

6 juni 2014 12:11

Jaa, det är jobbigt när man tvingas se en människa som lider. Det skingrar dina föreställningar om vilken fint och trevligt land vi bor i.
Om det du ser och känner när du tittar på en utsatt människa är ditt obehag borde du verkligen vakna upp.
Det kunde lika gärna varit du som satt där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...