Ångesten är stark i natt. Det gnager och kryper i bröstet och jag har en klump i halsen som inte vill ge med sig. Jag är rädd. Är orolig över hur jag ska klara av att ta mig till och från sjukhuset på torsdag, och jag tycker det är obehagligt att vara där själv. Jag vet att det är något som jag borde lära mig. Men det är så svårt.

Ligger i sängen och kan inte sova. Stressen av att inte veta med säkerhet hur det kommer lösa sig får mig att bli illamående.
Hjärtat bankar obehagligt i min bröstkorg och jag har svårt att andas.

Jakob jobbar på torsdag och oavsett så har vi ingen bil längre efter som den verkar vara helt död nu.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Usch, usch, ucsh!

Det värsta är att jag inte vet hur jag ska ta mig dit eller hem. Antar att jag får gå i värsta fall. Men det är väl en fem-sex kilometer så frågan är ju om min kropp klarar den påfrestningen.

Jag önskar så att åtminstone nån liten del av mitt liv kunde vara lätt. En bil som funkade till exempel.

Snälla snälla snälla säg att de kan få igång bilen igen och att det inte kostar för mycket. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!

 

Alice F L

11 juni 2014 09:17

Usch, ska inte säga att jag förstår hur det känns, för det kan jag förstås aldrig göra. Men fy vad tufft det var när min man fick annorlunda arbetstider och inte längre kunde följa med mig till läkare/psykolog. Vi löste det med att ha taxi som en "livlina". Det är inte ett alternativ för dig? Håller ju inte ekonomiskt om det blir för ofta, men att man vet att alternativet finns om det är kris antingen psykiskt eller fysiskt. Det är ju så viktigt att komma iväg och hemskt om man ska behöva gå med onödig ångest. Hur som helst: håller tummarna för att det löser sig med er bil! Kram

http://alicefl.blo.gg

Sara Modigh

11 juni 2014 12:04

Jaa, någon människa med bil måste det ju finnas. Tyvärr har jag ju inte psyket för varken taxi, buss eller pengar till taxin.
Det jobbigaste är nog att inte veta.

 

Annie

11 juni 2014 10:41

Kramar!

http://lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

11 juni 2014 12:02

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...