Så här till sommaren och min födelsedag tycker jag att allt känns något tyngre. Just nu tänker jag mycket på mamma. 

Jag saknar henne väldigt mycket och tänker på allt hon missar, sådant som hon borde fått se!

Jag är ledsen över att mamma inte finns hos oss längre. Det har snart gått två år sedan hon dog och det är så mycket som hänt både bra och dåligt där jag hade velat ha min mamma vid min sida. 

Det är en så stor del som fattas mig. Jag känner mig halv. 

Det är så tomt utan dig mamma.

 

Becca

7 juli 2014 22:08

Fattar inte hur du klarat det, jag skulle gå under utan min mamma. Skulle aldrig klara mig :( kram<3

Sara Modigh

7 juli 2014 22:38

Tror att det är lite det att man inte har något val. Man måste fortsätta kämpa oavsett. Spelar ingen roll hur mycket man skriker, gråter och vill ha sin mamma tillbaka det kommer aldrig hända. Man måste acceptera att det inte går och fokusera på den tid man haft istället på den man aldrig kommer ha.

 

Matilda

8 juli 2014 00:36

jag saknar henne också så fruktansvärt mycket.
Det suger verkligen att vi inte kommer få dela alla upplevelser. :/

Sara Modigh

8 juli 2014 12:27

Jaaa, verkligen!

 

Bella

1 december 2014 20:36

Vad lika ni är! Vacker bild!

Beklagar din sorg!

<3

http://nattstad.se/bellastankar

Sara Modigh

1 december 2014 22:19

Tack så mycket

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...