Direktlänk till inlägg 5 oktober 2014
På nätterna när det är dags att sova kommer en stor tryckande sorg över mig. Jag känner mig så ledsen, så trött, stressad och dålig. Miljoner tankar kväver mig och jag har svårt att hantera livet.
Så länge jag håller mig upptagen går det ganska bra. Men när jag är ensam med mina tankar känns det som om jag håller på att kvävas.
Mitt liv känns som ett rasat höghus och jag ligger under det som en gång var höghuset. Det är tungt, jag orkar inte röra mig och det är svårt att få luft.
Jag vill gråta och skrika, men jag håller allt inne för jag har glömt hur man släpper ut alla dessa känslor. Jag stänger in och låssas som om allt är bra och jag är rädd för hur detta kommer att sluta.
Jag hittar på fler och fler projekt bara för att hålla mig sysselsatt så att jag kan glömma för en stund stressen med skolan, glöma mitt självhat och glöma allt som gör mitt liv till ett helvete.
Om jag lyckas? Nja knappast.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se