Ibland får man lite sådan där prestationsångest. Fast i mitt fall inte bara ibland utanför snarare ganska ofta och egentligen inte heller så lite utan rent av mycket.

Jag känner mig väldigt lätt stressad och pressad i så många olika situationer när jag vet att jag ska     "prestera" något. Det spelar ingen roll om det är ett prov eller om jag bara ska skriva min namnteckning på ett kvitto, känslan uppkommer ändå.

Jag känner obehaget komma krypande, är rädd att göra fel och tycker det är jobbigt när någon bara står där och väntar på mig. Jag blir nervös och får hjärtklappning. Tänk om jag skriver fel?!

Ja, detta är ju så klart problematiskt för det sträcker sig så långt att jag upplever problem i vardagen för att jag tycker att saker som att till exempel skriva min namnteckning, säga mitt telefonnummer eller slå in min kod till mitt bankomatkort är så stressande.
Varför är jag så rädd för det? Det är ju så fruktansvärt ologiskt?

Många gånger har det hänt att jag i panik helt fryser och blir helt handlingsförlamad. Förresten passande ord "handling-s-förlamad" för det är oftast när man är och handlar som denna förlamningen uppstår. Man står i kön och har sådan ångest över koden som ska slås in och rädslan att råka göra fel. Det känns som om jag skulle dö om jag skrev fel eller något strulade. Tyvärr strular det ju då rätt ofta för jag är så rädd och nervös att jag fipplar med kortet eller tar fel kort och så blir det en hemsk upplevelse.

Men varför är det så hemskt? Alla människor gör misstag, de som står i kassan är vana vid det och blir de arga så är det deras problem.
Men jag tror att det är där det ligger. Min stora skräck att någon skulle bli arg eller irriterad över ett misstag jag gör eller för något som jag inte klarar av.

Jag är uppvuxen med den irritationen. Det har funnits många arga och irriterade vuxna runt omkring mig när jag misslyckades med skolan och det påverkar mitt liv fortfarande. Alla frustrerade ord om att jag skulle skärpa till mig, att jag kan om jag vara vill men att jag är lat, att jag är ointelligent och att jag bara är en ouppfostrad skitunge. Allt det jag fick höra från vuxna människor när jag kämpade allt jag kunde och ändå misslyckades.
Det har gjort mig rädd för misslyckanden för det är så djupt förknippat med så mycket hemska upplevelser och känslor.

Jag känner mig så dålig som inte ens klarar de enklaste saker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...