Direktlänk till inlägg 9 juni 2015
Idag bränner det så mycket i huden.
Det känns som om något lätt frätande ligger och svider på huden hela tiden.
Det är framför allt armarna och svanken som är drabbade.
Det är obehagligt att ha kläder på sig och jag vet inte alls hur jag ska göra för att det ska bli bättre.
Provade ju en "smärtstillande" medicin för ett år sedan och det hjälpte ju inte ett dugg, fick ju bara biverkningar from hell så då är det ju inte värt det ens om det hade dämpat smärtan.
Men nu funderar jag på om man ska prova igen, för nu gör det väldigt ont.
Det har ju vart bra under en lång period nu. Men allt oftare har jag problem med den här nervsmärtan. © Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet
Jag antar att det är väderomställningarna som gör det.
Mår väldigt dåligt när det går från varmt till kallt hela tiden.
Värmen gör ju också att mycket av alla andra problem kommer fram.
Jag har svårt att orka med, häromdagen skulle jag försöka lyfta ner en galge med en jacka på ur garderoben och jag trodde jag skulle svimma av utmatningen.
Ansträngningen att lyfta armarna uppåt och försöka lyfta ur jackan ur garderoben kombinerat med värmen det blev liksom för mycket.
Det går inte ens beskriva hur hemsk den känslan är.
Man går från att må bra och vara pigg till att på två sekunder gjort åt all energi man har, må illa, vara kallsvettig och darrig i hela kroppen. Armarna fylls med iskalla myrkrypningar och jag känner mig helt svimfärdig.
Detta för att bara hämta en jacka ur garderoben!
Jag har mått väldigt dåligt de senaste dagarna och jag börjar frukta att den här sommaren inte kommer bli lika bra som förra.
Jag har ju mått dåligt varje sommar nu sen flera år tillbaka. Men förra sommaren fungerade väldigt bra.
Kanske för att det inte var så mycket åskvärme över värmen förra sommaren?
För när det är åska i luften så mår jag så dåligt att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Finns liksom ingen flykt då.
Det bästa jag kan öra är att ligga i sängen bredvid min AC och vila.
Vill ju helst slippa ännu en sådan sommar.
© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet
Igår hade jag så ont i huvudet också att jag tillslut gav upp och tog en Relpax även om jag fortfarande inte vet om det är migrän eller inte?
Jag menar det känns inte alls som förr och har inte gjort på flera år. Men migränmedicinen hjälper i alla fall till skillnad från allt annat jag provat.
Tyvärr får jag ju biverkningar av den medicinen precis som alla andra mediciner jag någonsin haft.
Visserligen inte en av de värsta biverkningarna någonsin, men ändå. Känns ju inte jättebra att kissa varannan timme under de närmsta 12 timmarna efter att jag tagit medicinen. Blir ju rädd att den påverkar njurarna negativt eller något.
Jag har slutat med alla tabletter förutom just Relpax men jag undviker den tills det verkligen inte går mer.
Vilket ofta gör att jag tar den för att kunna somna om jag har för ont i huvudet för att kunna sova. Men då vaknar jag istället fem sex gånger för att jag måste springa på toa och kissa hela tiden.
Men huvudvärken försvinner i alla fall. Det är ju bra det.
© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet
Mitt liv hade vart så mycket lättare om jag inte var så känslig för biverkningar.
Jaja, nu blev det mycket gnäll i ett enda inlägg.
Är inte så där gnällig som jag låter egentligen, för jag är ju pigg och glad i dag ändå.
Ska alldeles strax åka till sjukhuset och få dropp och jag hoppas på att det kommer göra att jag mår lite bättre. Ibland så får jag extra mycket symptom på min sjukdom när det börjar närma sig dropp. Det bli lite brist på medicin i kroppen eller något och så får man påfyllning och då blir det bättre.
© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se