Är det någon mer än jag som brukar gömma sig i badkaret när allt blir för mycket runt omkring.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det är så. Men jag har alltid "pausat" i badkaret. Kanske är det det kala, tomma och hårda som känns lockande? Kanske är det att det är så kallt och tyst?

I badkaret finner jag mig ofta sittande med gråten i halsen när jag försöker fly från ångest och all annan skit som livet slänger på mig.
Jag kan sitta där i den tysta, kalla ensamheten och försöka reda ut mitt liv.
Gömma mig från verkligheten en stund och bara vara ensam.
Det är som en paus från verkligheten.

Jag önskar ibland att det fanns en pausknapp på hela livet så att man kan stanna upp och bara andas och tänka i tystnad var man än befinner sig.
Med det finns inte, så då får badkaret duga.

Problemet brukar dock vara att ta sig ur pausen.
Att ta steget att gå upp ur badkaret och möta de hinder och allt jobbigt som uppstått som fick mig att fly in dit från första början.
För hur förmår man sig att handskas med saker som är för jobbiga att handskas med?

Hur hittar man modet att gå ut och möta sin skräck och kraften att fortsätta kämpa?

 

Mogge

13 augusti 2015 14:03

Hej!
Jag har också mina ställen där jag "pausar". Skogen, där blir jag rofylld och mina tankar skingras... Håller med om att det är jobbigt när man ska "tillbaka till verkligheten".
Men det går om ändå jobbigt...

http://morgan-bockman.bloggplatsen.se

Sara Modigh

13 augusti 2015 14:05

Ja det gör ju det stilslut, än är jag inte bosatt helt i badkaret :)

 

Tuula

13 augusti 2015 14:27

Jag har inget badkar, så får välja andra ställen att fördriva tid i. Det är där min säng kommer in, vi har en sorts relation som inte är av denna värld.. Det är så skönt att vända ansiktet mot väggen och låtsas att man inte syns..

http://midnightpoison.bloggplatsen.se

Sara Modigh

13 augusti 2015 15:14

Ja sängen är en trygghet på något sätt. Att gömma sig i mjuka kuddar och varma täcken är något som betytt mycket för mig.

 

Matilda

13 augusti 2015 15:27

minns att jag brukade stänga in mig i nån garderob när jag var yngre. Eller i det lilla krypinnet i mitt gamla rum hos pappa. Skönt ibland att ha sitt eget lilla ställe, försöka stänga av på något sätt. Men hoppas du mår bättre snart. Tänker på dig <333

Sara Modigh

13 augusti 2015 20:31

Tack, det känns lite bättre nu :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...