Det här kan säkert tyckas vara larvigt. Men Tv-serier är faktiskt en stor del till att jag fortfarande lever idag.

När allt var som allra mörkast i mitt liv, så var tv-serierna min flykt och vid en tidpunkt den enda ljusstrimman i mitt liv. Jag hängde mig bara kvar i livet för att jag ville se hur tv-serierna fortsatte. 

Idag känns det lite lustigt att tänka tillbaka på att jag faktiskt satt där för några år sedan och övervägde att ta mitt liv, men beslöt mig för att inte göra det för att jag ville se fortsättningen på House.

Jag drömde om att dö, och jag kom på mig själv att hoppas på liv efter döden där man blev allvetande och kunde få veta (bland mycket annat) hur House slutade. 

Men jag tror inte på ett liv efter detta. Jag tror att allt blir svart, man förlorar allt medvetande för all evig framtid. 

Så jag bestämde mig att inte ta mitt liv förrän jag tittat klart. 

Det är ett bevis på att om man bara har det minsta lilla att hänga sig kvar vid så har man en chans. 

Därför är det så otroligt viktigt att ha någon liten grej i sitt liv som man finner tröst och trygghet i. 

För mig har tv-serierna varit en annan värld att fly in i och det har kommit att bli en väldigt stor del av mitt liv. 

Jag tror att det har betytt så mycket för mig för att det är en fantasivärld att fly in i och ett sätt att distrahera mig själv från den smärtan jag levde i.

Jag känner mig inte hel utan mina serier. Det har blivit en så stor del av min vardag att alltid ha någon tv-serie att titta på. Även om det inte längre blir lika mycket tittande som förr så försöker jag åtminstone titta på något avsnitt om dagen. 

Jag följer verkligen massor av serier så det är svårt att hänga med ibland. 

Jag kommer ihåg när jag var runt 11-12 år och jag fick min första tv, det var en riktigt gammal sak. Pytteliten, svartvit och utan fjärrkontroll. Istället så vred man på små rattar på själva tv:n för att få in kanalerna. 

Det var då någon gång som jag började titta på tv-serier. Jag minns att jag brukade kolla på Nya tider, Skilda värdar och Mordkommissionen. 

Jag tittade ganska sporadisk då, men när jag var 13 år och mina föräldrar precis skilt sig, och jag nyss börjat högstadiet så började jag följa serier på riktigt. Då var det Förhäxad, Sabrina tonårshäxan och CSI som gällde. 

Speciellt CSI följde jag slaviskt, kommer så väl ihåg att jag brukade tränade på måndagskvällar under en period i högstadiet och brukade precis komma hem till att det började. Jag rusade alltid direkt in på mitt rum, ibland utan att ens ta av mig ytterkläderna, och startade tv:n för att inte missa för mycket av början. 

Annars var det mest film som gällde just då. Brukade hyra film nästan varje helg, och när videouthyrnings-affären skulle lägga ner så köpte jag och Jakob såhär 10 filmer för hundra kronor ett par gånger. Så det blev mer och mer filmtittande. 
Det var först när jag flyttade hemifrån som det blev mer och mer tv-serier som jag tittade på. 
Jag föredrar tv-serier framför film för avsnitten är kortare men det håller på längre, så när man hittar något bra så är det inte slut efter två timmar, men man behöver inte heller sitta still i två timmar om man själv inte har lust. Man kan avgöra efter varje avsnitt om man orkar ett till eller inte. 

Så under de snart sju åren som vi bott här så har vi hunnit samla på oss en hel del serier. 

Har ni någon sådan där hobby eller grej som betyder mycket för er?

Vore intressant att veta vad ni sysslar med för att må lite bättre för jag tror att många har någon sådan där grej de gillar att fly in i när man vill tänka på annat ett tag. 

Ni kanske har något tips på någon tv-serie förresten?

Ge mig gärna förslag på fler serier att titta på. Jag är väldigt förtjust i mordutredningsserier och komedier!

 

Paulina

17 augusti 2015 15:01

Just nu tittar jag på en serie som heter lie to me. Den är bra, han/dom avgör från kroppsspråket och microuttryck i ansiktet om man ljuger eller talar sanning. Om du inte sett den tycker jag du ska kolla på den :)

Sara Modigh

17 augusti 2015 15:23

Åh, den är jättebra! :D
Har sett alla säsongerna på den redan :)

 

niniz

17 augusti 2015 16:24

Jag måste rekommendera anime för dig, om du inte provat det. :) Jag äskar Naruto Shippuden som känns mer eller mindre som mitt liv XD Fast man måste se Naruto först. Naruto är ganska dålig i början, men håller man ut några avsnitt så blir det jättebra! Naruto är ganska barnslig men Naruto Shippuden är mycket allvarligare och mörkare. Den handlar framför allt om vänskap, att aldrig ge upp och besegra mörkret innom sig själv. För att ge en kort sammanfattning: Naruto bor i en ninja by och är en pojke som har en demon införseglad i sig själv. Demonen försörde nästan hela Naruto's by, och nästan alla hatar honom och lägger skulden på honom. Naruto kämpar för att bli accepterad av de andra i byn och vill bli byns ledare, men efter hand märker han att det finns viktigare saker än det. jag vill inte spoila något för dig så vågar tyvärr inte säga mer ;) ror inte man kan bli för gammal för Naruto XD

Kram! niniz.bloggplatsen.se

Sara Modigh

17 augusti 2015 16:29

Haha tack för tipset :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...