En sak som jag funderat på är det där med organdonation. Skulle du kunna tänka dig att ta emot någon annans organ om det skulle hjälpa dig att överleva en hemsk sjukdom eller olycka?

De allra flesta brukar svara ja på den frågan. Men ändå är det inte lika självklart att donera sina organ efter döden.

Det är en sådan sak som jag inte riktigt kan förstå. Hur kan man ta emot något som man själv inte är villig att ge?

De som inte vill ge, varför inte? Vad ska du med organen till om du ändå är död? 

Varför ska dina friska organ ruttna bort i en grav när de hade kunnat rädda inte bara en människas liv, utan upp till åtta personer? Åtta människor hade kunnat räddas om du hade tagit ställningen att bli organdonator.

Hade min mammas hjärtsjukdom upptäckts i tid hade hennes liv kunnat räddas med hjälp av en hjärttransplantation. Men sanningen är att det kanske ändå inte hade hjälpt om sjukdomen upptäckts tidigare, för alldeles för många människor dör i väntan på ett nytt organ.

En person i veckan avlider i väntan på det där organet som hade kunnat rädda deras liv, och så borde det ju ju inte vara. 

Trots att vi människor i Sverige är väldigt positiva till organdonation, nästan 85% säger att de är villiga att donera sina organ efter döden, så är det ändå inte många som faktiskt tar ställning.

Kanske är det för att de inte riktigt vet hur man gör. 

Det finns flera sätt att ta ställning, och det kanske lättaste är att vara öppen med vad man tycker. Berätta för dina närstående om din vilja att bli (eller inte bli) organdonator. Du kan också ladda ner en app till mobilen eller fylla i ett traditionellt donationskort och ha i plånboken. Donationskorten finns att hämta på sjukhus och apotek runt om i landet. 

Man kan också ta ställning genom att registrera sig i donationsregistret. 

När du är registrerad i donationsregistret har sjukvårdspersonalen möjlighet att efter din död, se vilken ställning du tagit till organdonation.

Jag tycker detta är jätteviktigt och för mig är det en självklarhet att om mina organ kan rädda någon annans liv så är det klart att de ska få göra det. Jag har vart registrerad i donationsregistret sedan jag var 18 och jag brukade prata med mamma om det långt innan dess. Redan som trettonåring hade jag bestämt mig för att vara organdonator. 

Vissa kanske känner att detta är ett alldeles för stort beslut att ta så tidigt i livet, men man ska inte vara rädd för att ta ställning. Det går alltid att ändra sitt ställningstagande. Har du sagt "Nej" tidigare kan du ändra dig och istället säga ja, och har du sagt "Ja", men ändrar dig så går det också att ändra på. 

För det är alltid det senaste ställningstagandet som gäller oavsett vad man sagt tidigare. 

Något som kan vara värt att tänka på när man väljer att ta ställning är att sannolikheten är tre gånger högre att du kommer behöva en transplantation än att du kommer kunna donera dina organ. 

Anledningen till det är att av de som dör så är det bara ett fåtal som dör på en intensivvårdsavdelning, vilket är ett måste om organen ska kunna användas. Därför är det viktigt att så många som möjligt tar ställning. I Sverige avlider cirka 90 000 personer varje år, av dessa kommer cirka 3 300 avlida på en intensivvårdsavdelning, och av dem blir bara cirka 150 personer organdonatorer i Sverige varje år.

Det betyder att efterfrågan på organ inte kan uppfyllas.

Jag skulle verkligen inte vilja dö i en väntelista, skulle du? 

 #vadväntardupå

 

Maria

13 oktober 2015 16:00

För mig är det också en självklarhet att donera, jag har registrerat mig i donationsregistret och har ett kort i plånboken och mina närmaste vet vad jag vill. Sen för dem som inte vill så kan det ju ha mycket med tro och religion att göra, att man tror att man måste vara hel in i döden på nåt vis och det får man väl kanske också acceptera. Vi tror ju olika. Men jag håller med dig i det du skriver att vill man ha får man va beredd att ge också.

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

13 oktober 2015 17:32

Ja, det finns ju religioner såklart, men saken jag ville komma till är att så många säger att det är klart man ska donera (hela 85%) men trots det så är det bara cirka 150 personer som donerar sina organ per år vilket är en väldigt liten procentandel sett till hur många som säger sig vara positiva till det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...