Direktlänk till inlägg 2 februari 2016
Vem är vården egentligen till för? Ibland kan man ju undra. Redan som det är idag är det svårt för många att få rätt till den vård de behöver. Något som jag tycker är så fruktansvärt fel och riktigt obehagligt. Att leva i en värd där vården gör skillnad på människor och människor och värderar dem in i grupper om vilka som är värda att behandla och de som inte är riktigt lika värdefulla och därför inte heller får den optimala vården. Detta skrämmer mig väldigt mycket.
Jag läste nyss en artikel som säger att 46% av 600 tillfrågade läkare tycker att rökare inte ska ha rätt att få viss vård.
De tycker det är rätt att straffa patienter för "hälsosynder" genom att inte tillhandage den bästa vården till patienter som är rökare.
Det är en attityd som verkligen skrämmer mig. Människor är människor, alla har vi olika förutsättningar i livet och vi bör inte straffas för de val man gjort.
Att säga att en rökare inte ska få vård för att den valt att ta risken är lika dumt som att säga att en elitidrottare som skadar sig inte ska ha rätt till vård eftersom det faktiskt också utgör en stor risk för skada att så aktivt hålla på med sport.
Ska man neka rökare vård så tycker jag att man också bör neka alla personer som söker vård för åkommor relaterade till dålig kosthållning, idrottsrelaterade skador, sjukdomar som uppstår i brist på fysisk aktivitet eller folk som stressar mycket då stress är en av de ledande orsakerna till hjärt- och kärlsjukdomar.
Jag tycker också att man ska neka alla dumdristiga människor som skadar sig när de till exempel ramlat från cykeln utan hjälm, druckit alldeles för mycket alkohol och så vidare.
Att köra bil innebär ju också en risk så varför inte neka alla som befinner sig i trafiken vård?
Listan kan göras väldigt lång. Så det kanske är dags att inse att vi lever i Sverige 2016 och att det är omänskligt att neka en behövande vård med argumentet "skyll dig själv"
Att göra skillnad på människor och människor är i min mening helt fel. En sjuk människa ska få den hjälp den behöver utan att ifrågasättas och värderas efter psyke, kön, ursprung, social status och så vidare.
Det är en stor otrygghet att veta att man om man tillhör en viss grupp som faktiskt får sämre vård.
Jag tillhör redan fem av dessa grupper som idag får sämre vård, Jag är psykiskt sjuk, jag är kvinna, Jag är lågutbildad, jag är överviktig och jag är (före detta)rökare.
Det är inte så konstigt egentligen när man tänker efter att jag aldrig blivit tagen på allvar inom vården Att jag fick slåss som ett djur för att få någon att lyssna på mig när jag sökte hjälp för min MS.
Att jag de flesta gånger jag hört av mig till vårdcentralen, vad det än har handlat om, fått höra redan i telefonen att det bara är psykiskt.
Det är inte konstigt att jag fått kritiska blickar och hört misstro i rösterna på de läkare jag har träffat.
Jag är ju bara en psykstörd, lågutbildad tjockis till kvinna som dessutom röker, vad skulle jag kunna veta om min egen hälsa liksom?
Det har gått så lång att jag inte längre orkar med kampen. Jag vet redan nu att, vad jag än säger så kommer det inte tas på allvar. För det har det aldrig gjort tidigare.
Jag söker mig inte ens till vårdcentralen längre, att det blöder efter sex och att jag har en knöl i bröstet tänker jag leva med i tystnad tills det försvinner av sig självt eller tills det dödar mig.
Vårdcentralen har gjort det klart för mig att jag bara slösar deras tid med min existens.
Samtidigt inser jag ju att jag bara straffar mig själv genom att inte ta tag i mina problem och söka hjälp.
Men vårdens attityd skrämmer mig så mycket att jag hellre undviker vården än att försöka kämpa för att få någon att lyssna på mig och ta reda på vad som är fel.
Varför måste man vara en vit, högutbildad man för att få den bästa vården i detta samhället?
Vi alla betalar skatt och har därför lika stor rätt till vården.
Jag är en människa av kött och blod, jag lever och jag existerar i den här världen. Jag är en del av detta samhället och jag är svårt sjuk. Ska inte jag inte då ha rätten att få vård och kunna leva ett så bra liv som möjligt?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se