Direktlänk till inlägg 8 februari 2016
Det är jag som är patienten och de är upp till psykiatrin att ta hand om mig och se till att jag får den vården jag behöver, inte tvärt om!
Jag som patient ska inte behöva jaga psykiatrin och kämpa så här mycket bara för att få en jävla tid.
Den 1 mars måste alla papperna om förlängd sjukskrivning vara inne hos försäkringskassan och jag har tjatat sen i början av november om en tid hos en läkare angående detta.
Enligt vårdgarantin ska man inte behöva vänta längre än tre månader på en tid, "Om man får en remiss till den planerade specialiserade vården ska man få en tid för besök inom 90 dagar. Det gäller även om man sökt vård utan remiss.", men häromdagen sa de att jag absolut inte kommer få någon tid innan mars. Det vill säga att det kommer ha gått mer än nittio dagar och vårdgarantin har altså inte uppfylls.
Hur gör man för att anmäla det? Bryr de sig ens? Det är ju inte första gången detta händer liksom.
Jag är så jävla arg på psykiatrin så jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Just nu så känner jag mig så fruktansvärt maktlös och mitt liv håller på att falla isär. Hur ska vi ha råd att bo kvar om jag förlorar den lila inkomst jag haft som varit det som hjälpt oss att överleva?
Ångesten är så stor och jag kan inte låta bli att föreställa mig det värsta. Vi kommer inte ha råd med hyran, vi kommer behöva säga upp internet, telefoner, leva på nudlar och bara sitta inne i vår lägenhet i vår ensamhet och mögla bort.
Allt bara för att psykiatrin är helt inkompetent.
Det är deras psykologer som har vägrat ta över mig efter att min första psykolog slutade, Det är deras arbetsterapeut som tog över istället för en psykolog, som har övergivit mig, det är psykiatrin som inte har tillhandahållit en läkartid en gång om året som de lovat, det är psykiatrin som aldrig skickat några kallelser, det är dem som inte har sett till att någon annan tagit över när min arbetsterapeft till och med slutade jobba slutade jobba där.
Det är psykiatrin som har låtit mig sitta helt ensam och övergiven i 867 dagar!
867 dagar när bland det sista jag sa till min kontakt på psykiatrin var att jag skulle ta mitt liv om det visade sig att jag hade MS.
Det är så fruktansvärt ansvarslöst att lämna en patient på det viset och inte ställa upp för fem öre för den personen.
Hur i hela friden ska man få något förtroende för psykiatrin?
Jag är för sjuk för att klara livet, men jag vill inte ha något med psykiatrin att göra. Men samtidigt tvingas jag till att ha kontakt med den djävulskt värdelösa vårdinrättningen bara för att jag är så pass sjuk att jag inte klarar av att jobba.
Hela den här soppan får ju bara mig att må sämre.
Jag fattar inte hur man kan ha så usel koll på sina patienter och vara så fruktansvärt dåliga.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se