Direktlänk till inlägg 2 april 2016
Livet, vad är det egentligen?
Man existerar igenom perioder av olika känslor, motgånger och problem.
Problem som ska lösas, känslor som ska förtryckas och motgångar som man måste härda ut.
Är livet bara den kampen man har från att man föds fram tills man dör.
Vad är egentligen meningen med det?
Ibland undrar jag varför jag lever. Till vilken nytta existerar jag ens?
Vad finns det för mening med allt detta lidande?
Varför ska jag plågas så här mycket? Mitt mått är så rågat det kan bli, jag står inte ut längre.
Jag vill inte leva i detta skitlivet mer. Allt går åt helvete och just nu vill jag bara ge upp.
Smärtan inom mig är så tung att bära och min kraft är helt slut.
När är det min tur att få må bra? När ska jag få lite tur och lycka i mitt liv? När fan ska jag få något annat än sjukdom och lidande?
Jag vill inte vara så här sjuk, jag vill inte må dåligt, jag vill inte känna mig såhär oduglig och jag vill inte vara såhär ensam och övergiven mitt i allt mitt elände.
Men ensam det är jag, för det här är min kamp och ingen kan någonsin förstå hur hårt jag kämpar och hur tufft mitt liv är. Ingen förstår och ingen kan kämpa åt mig, så när mina krafter är uttömda finns det inget mer att göra.
Jag kan inte leva såhär, det är inget värdigt liv att ständigt må dåligt och inte ens klara av de enklaste av sysslor.
Jag känner mig som en börda och kanske är det bättre att jag försvinner, för vem skulle ens sakna mig om jag vore borta?
Det skulle väl snarare vara en lättnad för alla runt om kring mig att slippa mig och min skit.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se