Direktlänk till inlägg 3 april 2016
Just nu så här mitt i natten ligger jag ensam med tankar mörkare än den mörkaste natt. Jag känner mig ensam. Ensammare än jag någonsin tidigare gjort.
Jag känner mig så ensam att jag många gånger undrar om någon ens skulle märka om jag försvann
Finns det någon som skulle sakna mig om jag vore borta?
Tja kanske
Folk brukar ju sakna det de inte kan få. Som när någon går bort och deras Facebook-sida fylls med kommentarer om hur bra de var och hur saknade de är. Kommentarer från människor som aldrig bemödat sig att höra av sig innan det var försent.
Det är så genomruttet och falskt, jag vet hur ledsen min mamma var när hon levde för att hon kände sig så ensam och övergiven.
När vi var barn hade hon en stor vänskapskrets och umgicks ofta med sina vänner och pratade telefon i timmar. Men i skilsmässan försvann några vänner ur bilden och när tiderna blev jobbiga försvann ännu några fler.
Visst de kanske pratade någon gång ibland och träffades då och då. Men det var inte alls som det var innan.
Men när hon gick bort så har de betett sig som om de var bästa vänner och jättebundis fast de inte ens kunde ringa ett samtal och fråga om hon ville hitta på något någon dag.
Så känner jag också, att jag är ensam och har inga vänner. Jag ser hur alla andra lever sina liv och jag sitter bara i utkanten och tittar på.
Finns det någon som skulle märka om jag försvann? Någon som skulle bry sig?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se