Direktlänk till inlägg 3 april 2016
Efter varje gång jag vart ute och haft det roligt kommer det alltid en krasch efteråt. Ju roligare jag haft desto hårdare är kraschen. Det har verkligen varit fullt upp med massor av roligheter i påsken. Men jag trodde ändå att jag skulle klara mig bra, speciellt med tanke på att det hade gått en hel vecka.
Men igår kom den, den där förfärliga kraschen. Gårdagen var riktigt riktigt jobbig.
Jag kände mig helt förkrossad och utom mig av sorg, förlorade all vilja att fortsätta kämpa och ville inget annat än att få dö och slippa allt. Spenderade större delen av dagen gråtandes i min säng med starkare självmordstankar än jag haft på många år. Sen gick jag över till att känna mig helt apatisk och jättenedstämd. All livslust är som borta.
Idag känns det som om jag inte har lust att göra någonting alls. Jag önskar att jag kunde sova dygnet runt och slippa all smärta, jag önskar att jag aldrig behövde gå upp ur sängen igen.
Vet inte om det är kontrasten mellan att vara ute och ha roligt och att sen komma hem till vardagen och allt elände som gör det?
Jag hatar dessa kraschar, jag hatar dem verkligen för att krascherna gör mig rädd för att ha roligt.
Varför kan jag aldrig få må bra?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se