Cecilia Johansson

10 april 2016 19:31

Bra inlägg... men synd att människor inte bryr sig mer när man mår bra. Är man sjuk, då bryr sig folk som man sällan pratar med. Tycker att man borde bry sig mer även när folk är friska.

Sara Modigh

11 april 2016 12:07

Ja, absolut borde man göra det.
Men generellt så behöver ju människor som genomgår kriser och sjukdomar mer stöd och hjälp än de som är friska. Som sjuk behöver man att folk bryr sig på ett helt annat sätt. Tyvärr är det så att man istället får de motsatta många gånger när man är drabbad av en psykisk problematik.

Maria

10 april 2016 22:28

Styrkekram till dig. Blir också irriterad på den frågan. Som för dig så går mitt mående upp och ner utan yttre påverkan.

Sara Modigh

11 april 2016 12:05

Ja, det blir ju tjatigt efter ett tag och svaret är ju ändå alltid detsamma, "Nej, det är inget som har hänt"

Tore

12 april 2016 10:40

Kan Du beskriva lite hur Du vill ha ett bemötande då.
Sen om man tittar på dina bilder utan ha läst texten så ser man en tjej med artistförmåga/ambitioner. Att Du orkar detta mitt i nåt som liknar en psykos är väl en bedrift i sig.

Sara Modigh

12 april 2016 11:27

Istället för att fråga vad som har hänt, och på det viset kräva en anledning som rättfärdigar att jag mår dåligt igen.
Så kan man ju visa att man har förståelsen för att jag har den sjukdomen jag har och istället fråga (om man nu frågar för att visa att man bryr sig och är genuint intresserad av att hjälpa mig) "hur kan jag hjälpa dig, finns det något jag kan göra för att underlätta för dig nu när du är i en av dina svackor".

Som jag sa i mitt inlägg så förstår jag ju att få frågar vad som har hänt eller varför jag är ledsen av illvilja. MEN jag tycker frågan är jobbig just för att det känns som om jag måste framföra en bra anledning till varför jag mår dåligt för att rättfärdiga mitt dåliga mående. Det känns som om jag inte kan säga att jag har en specifik händelse eller sak som gör mig ledsen och får mig att må dåligt så har jag ingen anledning att må dåligt i så många människors ögon.

Jag har så många gånger i mitt liv blivit ifrågasatt varför jag är deprimerad "när jag inte har något att vara ledsen över", men grejen är ju att psykisk ohälsa inte funkar så. En depression är inte en normal ledsenhet som är en normal reaktion till en ledsam händelse och det är något som människor måste försöka förstå.
Att jag mår dåligt beror inte på att något har hänt. Det beror på att jag är sjuk, och det har jag alltid varit. Men ändå krävs jag på förklaringar om vad som har hänt och jag krävs på anledningar till varför jag är ledsen varje gång jag jag faller ner i det mörka måendet igen.


Uttryckandet i både text och bilder har blivit min räddning, där är där jag kan ventilera mig och ge utlopp för alla mina känslor och tankar. Jag är väldigt glad att jag hittat ett sätt att hantera mitt dåliga mående. Jag är glad att jag trots allt för det mesta orkar med det.

Tore

14 april 2016 10:54

Det syns ju att Du har talang för uttryck i både text och bild.
Hoppas Du orkar utveckla det vidare. En youtubekanal kanske?

Sara Modigh

14 april 2016 11:12

Tack så mycket :)
Jag har faktiskt en Youtube kanal där jag lagt upp några videobloggar för länge sedan. Men jag är inte så bekväm framför kameran om jag ska vara ärlig haha
https://www.youtube.com/user/SaraOchJakob

Jess

18 april 2016 19:08

Ja, folk kan vara lite klumpiga ibland.., utan att de menar illa. Är det nära vänner skulle jag ha svarat att inget har hänt men att jag är i en svacka just nu och är väldigt låg. Alltså jag skulle säga som det var. Jag tycker att det är jätteintressant att läsa din blogg och hur öppen du är. Det får en att tänka efter själv hur man resonerar om psykisk ohälsa samt hur man uttrycker sig. Du skulle nog kunna ge ut en bok och hjälpa många; hjälpa de med psykisk ohälsa och de som vill förstå mer. :)

Sara Modigh

19 april 2016 11:49

Ja det kan man ju absolut säga, hundra gånger om. Men problemet kvarstår ju att jag känner mig förminskad av frågan och den får mig att känna mig dum som inte har en anledning till varför jag mår dåligt den här gången heller.
Jag hatar känslan av att jag förväntas ha en anledning som förklarar varför jag är ledsen varje gång jag faller, detta trotts att alla vet att jag har en kronisk depression som kommer och går som den vill.
Jag förstår inte varför de kräver att det ska finnas en händelse eller specifik sak som gör att jag mår dåligt varje gång jag faller, för det är ju inte så sjukdomen fungerar.

Det hade vart häftigt att ge ut en bok, men jag har nog inte förmågan att klara av att skriva en haha :)