En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 6 maj 2016

Öppet brev till "Miranda"

Av Sara Modigh - 6 maj 2016 12:45

    

Hej "Miranda", Jag såg nyss en kommentar du skrivit i en grupp på Facebook som jag tyckte var aningen märklig och väldigt otrevlig. Du vet en sådan där kommentar som gör att man reagerar och tänker; hur fan tänkte människan där? Det du skrev var "ska man ska skära sig så ska man göra det ordentligt". 

Jag undrar lite vad du menar med "ordentligt"? Hur gör man för att skära sig ordentligt? Vad innebär det? Vad är målet man ska nå för att det ska klassas som ordentligt? Och framför alls, vad är det du försöker få fram med din kommentar? 


Det finns så många frågor, men jag tvivlar på att dina svar skulle vara av betydelse. 

För en kommentar som den du skrivit uppvisar att du är en människa i total brist på både kunskap och empati. 

Jag har personligen fått just den där kommentaren väldigt många gånger. "Skär dig ordentligt".

Jag blir lika förvånad varje gång, för vad är egentligen ordentligt? Ja, enligt de flesta av er som säger sådär brukar ju "ordentligt" vara synonym till att skära sig så man måste få ex-antal stygn och gärna nervskador, för att visa att man verkligen menar allvar. 

Men vadå "menar allvar"? Alla självskador är ju allvarliga. Alla självskador är ett stort tecken på att personen mår väldigt dåligt. När det går så lågt att personen faktiskt skadar sig själv för att den mår väldigt dåligt, så är det fruktansvärt att någon som du får för sig att sitta och hetsa personen till att skada sig mer för att den inte gjort det "ordentligt"

 

Det är också ofta man som självskadare får höra att man ska skära sig ordentligt så att man dör av det. 

Men döden är ju väldigt sällan målet i ett självskadebeteende, faktum är ju att självskadebeteenden till största delen handlar om att försöka överleva. Hade döden varit målet hade det funnits så många bättre alternativ.

När man självskadar handlar det ju om att återfå kontroll, att ersätta en smärta med en annan. Det handlar om att distrahera tankar och att få utlopp för ångest, depression, ledsenhet, frustration eller vad nu personen har för negativa känslor som hen inte kan hantera. Det handlar inte om att skada sig så mycket som möjligt, utan det handlar om att "lösa ett problem". Eller snarare skjuta upp det till senare då självskadandet faktiskt inte fixar några problem även om det känns som det hjälper för stunden. 

Man kanske självskadar för just den där korta känslan av befrielse, det handlar kanske om att göra en destruktiv handling för att kunna ta sig igenom stunden. Eller också så är det kanske är ett rop på hjälp eller ett sätt att straffa sig själv på. Det kanske är ett sätt för personen att uttrycka sig på när orden inte räcker till? Anledningarna till att någon självskadar kan vara många, och de ser förmodligen olika ut för varje person du frågar. 

Men du skulle aldrig fråga, eller hur? Du kunde ju inte bry dig mindre om vad ett självskadebeteende faktiskt är och varför människor drabbas av ett sådant beteende. Du tycker ju bara att man ska "skära sig ordentligt".  


Det är en attityd som är otroligt skrämmande att den existerar, men det som framkommer senare i det här kommentarsfältet skrämmer mig nog ännu mer.

           

Du har alltså någon gång i ditt liv jobbat inom psykiatrin?! Jag förstår verkligen inte hur människor med sådan attityd som du uppvisar här, får jobba inom psykiatrin. Människor som du är inga människor som vi som är sjuka ska behöva förlita oss på och vända oss till när vi är i en kris. 

Det sorgliga är att det är inte första gången jag stött på människor som jobbar inom psykiatrin med liknande attityder. 

Jag kan ju tycka att om man jobbar inom psykiatrin borde man förstå att det inte är djupet på en självskada som avgör, det är inte mängden sår som visar vem som är sjukast och det är inte graden på hur allvarlig en självskada är som är väsentlig i att avgöra hur man behandlar en annan människa. 
Bara det faktum att någon mår så dåligt att de är desperata nog att tillfoga sig själv en skada är allvarlig nog. Att som någon som (enligt din egen utsaga) har jobbat inom psykiatrin sitta och hetsa dessa personer till att skada sig mer och allvarligare, eller för att säga det med dina egna ord  "skära sig ordentligt", är nog bland det vidrigaste jag läst. 

Att du dessutom använder frasen "Då borde du lägga in dig på psyket", som en form av härskarteknik över personen som ifrågasatte hur du med den vidriga attityd du har, har behandlat de patienter som tyvärr råkat ha oturen att komma i kontakt med dig inom psykiatrin tycker jag är väldigt illavarslande. 

Jag förstår faktiskt oron som personen uttrycker, för vem vill lägga sitt liv i händerna på någon som sitter på Facebook och hetsar andra i samma situation in i allvarliga självskadebeteenden. Vem vill söka hjälp och stöd hos någon som hånar problemen och beter sig så fruktansvärt respektlöst mot personer i samma situation? Vem vill bli behandlad av någon som tycker att det är passande att antyda att alla som du tycker är korkade ska läggas in på psyket.

Vi som är drabbade av psykisk ohälsa är inte dumma eller korkade, att ifrågasätta hur du beter dig på Facebook mot personer som du skulle ha kunnat jobba med att hjälpa, är faktiskt otroligt relevant. För det du gör på Facebook speglar just dig och dina åsikter. Och i detta fallet rörde det sig om åsikter som inte hör hemma hos någon inom psykiatrin för patienternas säkerhet. 

Ditt argument att personen som skrev det borde läggas in är bara ytterligare ett bevis på hur bristande din förståelse för psykisk ohälsa är. 

Jag hoppas innerligt att du aldrig någonsin kommer jobba med människor igen, framför allt inte sjuka människor. Jag hoppas också att du inte för vidare dina fruktansvärda åsikter till din dotter. 

Jag önskar innerligt att du kan förstå hur allvarligt det faktiskt är att skriva sådär på Facebook eller säga sådana saker till en person i ett självdestruktivt beteende. Just dina ord kan bli drivkraften bakom ett långt och mycket svårt självskadebeteende där målet blir att tillfoga sig själv allvarlige och allvarligare skador. För man räknas ju inte om man inte skadar sig själv så svårt att man nästan dör av det? 

Jag hoppas dessutom att ingen i din närhet någonsin drabbas av psykisk ohälsa, för jag tycker verkligen synd om personer som är sjuka och dessutom måste handskas med fördomsfulla, empatilösa, trångsynta och vidrigt elaka personer som dig. 

Du är en bidragande del i det förtryck som sker av psykiskt sjuka människor, du är en del av de som upprätthåller ett system där personer med psykisk ohälsa skammas in i tystnad. Du är en bidragande faktor till att människor inte vågar söka hjälp och du hjälper till att befästa fördomar och sprida hat mot personer med psykisk ohälsa.


Så min slutliga fråga till dig är åter igen, vad är att skära sig ordentligt och vad är syftet med din kommentar? 

 
 
Cilla

Cilla

6 maj 2016 13:51

Oftast handlar det inte om att dö utan att avbryta sitt psykiska lidande. Så oftast då har det inte varit om att dö utan att den fyfiska smärtan ska ta över så man kan fokusera på att ta hand om sitt sår. Det man ser.
Fy vad arg jag blir när någon skriver så!!

http://ensekundtusentankar.blogg.se

Sara Modigh

6 maj 2016 14:00

Precis, man försöker ersätta den där inre smärtan man inte förstår med en smärta man kan se och ta hand om. Jag har aldrig självskadat i syftet att dö och det tror jag de flesta självskadare kan hålla med om. Det har inte varit några självmordsförsök utan det har handlat om att överleva en psykisk smärta.

 
Maria

Maria

6 maj 2016 14:54

Åh jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag blir så arg. Vilken hemsk människa!

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

7 maj 2016 12:08

Ja, helt fruktansvärd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Ovido - Quiz & Flashcards