Direktlänk till inlägg 11 maj 2016
Ibland önskar jag att jag skulle kunna få byta hjärna med någon, eller åtminstone få besöka någon annans hjärna.
Inte för att jag vill byta liv eller vara någon annan, utan för att jag är så nyfiken på hur det är där inne.
Min hjärna är så överfylld av tankar och känslor så jag han hoppa från en tanke till en annan i ljusets hastighet. Men när man tittar på andra människor känns det som det är helt tomt där inne, de verkar så obekymrade, så befriade från kaoset och verkar aldrig ha miljoner konstiga eller knäppa tankar så som jag har cirka hela tiden.
Jag har nog aldrig i hela mitt liv kunnat läsa en bok, titta på en tv-serie/film/tv-program utan att tappa fokus. Säg att jag ligger och tittar på något och så dyker det upp ett får.
Då kan mina tankar gå såhär:
"Får har ju mormor utanför sin trädgård, undra hur många de är? Jakob försöker ju räkna dem, visst sa han 48? 48! Det skulle mamma ha fyllt i år om hon levt nu. Tänk om mamma faktiskt hade levt, undra vad hon hade gjort då? Säkert vart ute med Frodo. Jag kanske också ska skaffa en hund. Det skulle ju kunna vara lite mysigt. Fast nej, jag skulle aldrig orka med det. Fy för att gå ut när det är kallt och när det regnar, hahah jag kommer ihåg den där gången då det var översvämning så jag inte kunde ta mig till skolan, skolan, plugga, borde verkligen försöka plugga min jävla körkortsteori någon gång, fan vad dålig jag är. Varför måste mitt liv vara så svårt? NEJ, inte tänka så. Du kämpar och gör det bästa av situationen".
Sen skrattar Jakob till lite och jag förs tillbaka till verkligheten och inser att jag har ingen aning om vad som hänt den senaste minuten av programmet.
Jag riktigt fastnar i mina egna tankar och blir som bedövad för allt som händer runt omkring mig. Det är rätt skönt i vissa situationer, men fruktansvärt irriterande i andra.
Jag hatar att jag inte alltid kan följa med i ett samtal och att jag missar roliga saker i mina tv-serier,
men det är skönt att glida in i sin egen hjärna när man åker buss ensam, ska åka långt med bil eller ligger i sängen och försöker sova.
Att bara låta tankarna vandra kan kännas som en befrielse när man har kämpat emot dem en hel dag för att försöka hålla fokus på verkligen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se