En sak som jag har fått vänja mig vid är att ständigt få mina bilder borttagna på diverse sidor på internet. Inte för att jag lägger upp några fruktansvärda bilder, utan för att jag lägger upp bilder på mig själv. Bilder där mina ärr är synliga.

Men jag är ingen våldsbeskrivning, jag är inget uppmanande till brott och jag är inget hets mot folkgrupp. Jag är bara jag. En ung tjej med ett förflutet där självdestruktivitet var en del av mitt liv. 

Hade det rört sig om bilder på öppna, blödande sår så hade jag kunnat förstå. Men när det rör sig om bilder där man bara ser lite ärr så blir jag upprörd. För det är så min kropp ser ut efter sjukdomen, det är så jag alltid kommer se ut. Ärren kommer alltid vara en del av mitt liv. 

Precis som någon om har en annan sjukdom och måste genom gå en operation kommer leva med ärren efter sin sjukdom, kommer jag alltid leva med mina. 

Ärren på mina armar är flera år gamla och det som syns är bara rester från mitt förflutna. Det som syns är ärren efter en mycket svår period i mitt liv. En period då jag var så sjuk att jag trodde att självskadorna var min räddning. 

Det är spåren som sjukdomen har lämnat efter sig och de spåren kommer jag alltid behöva leva med. 
Är det rätt att kräva att jag på grund av att jag varit så svårt sjuk som gömmas och förvaras i ett mörkt hörn resten av mitt liv? Ska mitt liv inte få levas när jag äntligen tagit mig ur detta svåra självskadebeteende? Ska inte jag få ha fina klänningar? Ska inte jag få åka och bada? Hänga på stranden med mina vänner eller ens lägga upp en helt jävla vanlig bild på mig själv? 

Livet är inte alltid vackert, allt är inte frid och fröjd och det kommer aldrig gå att skydda en hel värld från att tro att se detta. Jag förstår att det finns gränser och jag håller med om att det finns olämpliga saker. Men lite ärr? Är det verkligen där man ska dra gränsen? 

Man ser bilder på döda barn som cirkulerar, men en vanlig bild på mig i kortärmat är för hemskt för internet? 

Då börjar man ju fundera på vad det verkligen är som ligger bakom?

Är ärr verkligen så hemska eller är det för att det handlar om ärr från en psykisk ohälsa? 

Handlar det egentligen om att det fortfarande finns kvar så många gamla attityder från förr om att psykiskt sjuka ska gömmas undan och hållas åtskilda från de friska människorna. 

Psykisk ohälsa får inte synas, för syns det inte så finns det inte och finns det inte behöver man inte bekymra sig. 

 

Cilla

16 maj 2016 21:10

Men vem är det som anmäler? På bloggen? Fb? Insta?
Ska inte tex brännskadade få lägga upp foton?
Något jag tycker är nasty är riktig porr på Instagram som är helt öppet för alla att se. Har anmält en del
Foton men får till svar att det inte bryter mot något eller så finns dom kvar...
Har inget emot porr, men vill jag se på det så kan jag söka efter det. Det behöver inte komma upp i min feed. Vet att om
Någon som jag följer gillar ett sånt inlägg så kan jag se det men har kollat flera gånger och det fanns inga likes från någon jag kände. :/

Jag tycker ärr är fina..

http://ensekundtusentankar.blogg.se

Sara Modigh

17 maj 2016 00:45

Jag vet inte vem eller vilka det är som anmäler mina bilder. Så jag kan tyvärr inte göra något åt det.
Men jag tycker det visar på hur vi ser på psykisk ohälsa när människor censureras på grund av sitt utseende. Brännskadad, självskadad eller vilken skada man än har så har man rätt att finnas till och existera. Man har rätt att leva och rätt att bli respekterad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...