I mitt föregående inlägg berättade jag om en väldigt mörk del av min barndom. Den delen med alla bråk och hemskheter. Men självfallet var inte allt bara hemskt hela tiden. 

Men just de där hemska delarna har en tendens att stanna kvar, de liksom etsar sig in i hjärta och själ.

Det är väldigt svårt att glömma det där hemska man har upplevt. Det är som om den där hemska känslan aldrig riktigt försvinner ur kroppen. I alla fall är det så för mig. 

De goda stunderna i mitt liv har inte alls lämnat lika stora avtryck, kanske för att jag upplevt så mycket hemskheter att det överspeglar allt det goda. 

Men goda stunder fans det, det är jag övertygad om. Hade det inte funnits något bra i mitt liv så hade jag ju inte suttit här idag. 

Problemet är att jag inte kommer ihåg lika många enskilda händelser där jag kände mig lycklig, som jag kommer ihåg händelser där jag kände mig förkrossad, ensam, orättvist behandlad, sårad och ledsen. 

Jag skrev inte mitt förra inlägg för att på något sätt peka ut mina syskon som hemska människor,

för det är de verkligen inte. 

Som jag skrev så älskar jag dem alla oerhört mycket och trots allt vi har i bagaget skulle jag aldrig vilja byta bort dem mot några andra syskon. 

Även om det inte alltid var lätt, så är dem ju ändå min familj och vi har alla gått igenom detta tillsammans. Det var jobbigt för oss alla, men jag kanske tog det hårdast just på grund av min psykiska ohälsa. 

Men vi hade glada dagar också

Jag minns när vi var på semester på Tjörn, det var en fruktansvärt äcklig stuga och vi alla vantrivdes där. Men vi lyckades ändå ha roligt när vi sprang omkring och lekte på klipporna tillsammans. 

Jag minns hur vi brukade klä ut oss och leka allt från tjuv och polis till prinsessa och sjörövare. Jag minns också en dag när vi låg en hel dag och tittade på film tillsammans, vi såg på Djungel George.

Vi tittade säkert på filmen minst tre gånger i rad för vi tyckte att den var så rolig.

Jag minns när vi lekte med våra kaniner och försökte lära dem att hoppa över hinder och jag minns

att jag kände mig glad när jag fick den där kaninen som var min alldeles egna kanin. 

Jag kommer ihåg dagar då vi vart på Liseberg, Skara sommarland, Upptech och liknande ställen.

Semesterdagar då man kom ifrån vardagens stress och tristess.

Jag minns när jag var lite äldre och vi var på semester i Danmark med familjen,  och en av mina bröder brukade följa med och titta på när jag tjuvrökte i en liten skogsdunge bakom stugan. Vilket gjorde att det kändes som vi fick ett litet speciellt band, med den där hemligheten tillsammans. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...