Med risk för att bli hatad kommer jag ändå att uttrycka en fundering jag haft ett tag...

Vad är det som är så speciellt med just Madeleine McCann? Ni vet den treåriga flickan som försvann för sex år sedan i från en semester ort. Det finns väl ingen om missat det?

I alla fall, Det har varit tusentals artiklar i media om denna flickas försvinnande. Men vad jag tänker på är.. Alla andra barn som försvinner, Varför får inte de någon uppmärksamhet?

Det försvinner flera tusentals barn varje dag! Även om det många gånger handlar om barn som återfinns inom de närmsta dagarna är det också många som aldrig kommer till rätta igen, och det är därifrån min fråga kommer.. Varför Madeleine McCann? 

När jag ser alla dokumentärer, tidningsartiklar och så vidare tänker jag på alla stackars barn som glöms bort. Barn som kanske fortfarande har en chans att komma hem levande om man snabbt kan få upp allmänhetens ögon. För tyvärr säger ju fakta att de flesta barn som blir bortrövade är döda inom en vecka (om de förs bort av en främling , dock är ju den vanligaste kidnappningen utförd av en familjemedlem och då ser situationen oftast annorlunda ut) och det är riktigt hemskt att tänka så men chansen att Madeleine fortfarande lever kan inte vara stor. Även om jag hoppas att hon lever och efter omständigheterna mår bra. 

Det finns en sida som heter Saknade Barn som är en Svensk sida om Svenska barn som försvunnit.

Alla dessa artiklar om Madeleine och alla andra barn som är försvunna är väldigt ledsamma och man kan bara hoppas på att de kommer till rätta.

Jag menar absolut inget illa med det jag skriver utan det är en uppriktig undran. Varför skriver man om ett barn under sex års tid när det finns tusentals barn som också är borta?

Efter som jag mår så dåligt just nu ligger jag framför tv:n och tröst äter på lite lördagsgodis.

Känner mig typ lite halvt döende när det bara kommer mer och mer skit hela tiden. Nu kan jag knappt röra mig på grund av all yrsel och det tjuter oavbrutet i mitt öra. Jag orkar inte mer!

Blir väl att försöka ta sig till vårdcentralen igen antar jag.

Något som kanske inte många som läser min blogg vet är att jag i princip är nykterist. Jag dricker aldrig alkohol. Jag tycker att det är onödigt och farligt. 

Som det är nu så har jag inte druckit alkohol på flera år. 

Jag är inte hundraprocentig nykterist för jag kan fortfarande tänka mig att ta ett glas cider någon gång ibland om man är ute och festar med andra som dricker. Men att dricka mig stupfull regelbundet är inget jag vare sig vill eller tänker syssla med. 

Egentligen är det ju konstigt att alkohol inte är olagligt, för det är ju en drog och kostar samhället otroligt mycket i skador på både människor, samhälle och natur. 

Det finns undersökningar som säger att alkoholen är den farligaste av alla droger när man tittar och lägger ihop alla aspekter i ett drogmissbruk. 

Hur kommer det sig då att vi har en sådan lättsam syn på alkohol drickande? 

Media fullkomligt översvämmas av "reklam" för alkohol.

Varje helg ser man statusuppdatering efter statusuppdatering om "ett glas vitt till maten" , "åh va härligt att slappna av i soffan med ett glas rött" eller också läser man om krogrundor på stan eller resor till Tyskland där man köpt stora flak av öl. 

Tänk er om man skulle byta ut alkoholen i dessa sammanhang mot en annan drog. Kanske kokain eller heroin?

"Åh vad härligt med en vit lina till maten"   

Hur skulle det kännas?

Hur tror ni att omvärlden egentligen påverkas av denna propaganda för att använda sig av alkohol?

Jag har själv valt att säga nej, men jag kunde lika gärna varit en alkoholmissbrukare i dag med tanke på min psykiska problematik och de människor jag umgicks med i högstadiet.

Jag är väldigt glad att jag aldrig blivit beroende av alkohol, och därför känner jag inget behov av att dricka. 

Jag mår så in i h-vetes j*vla dåligt just nu. Det gör riktigt ont i mig. 

Jag är stressad, självskadetankarna börjar ockupera min hjärna mer och mer. Det känns som jag vill skrika och gråta.

Jag vill må bra! Jag vill vara frisk! Men jag orkar fan inte kämpa mer. 

Har fått tid för att göra ännu en magnetkameraundersökning.. Vet inte hur jag ska klara det när jag mår såhär. 

Inte nog med det så har jag fått ännu fler "symptom". Jag har ett evigt tjutande/susade ljud i ena örat. Och varje gång jag rör huvudet åt sidan får jag en yrselattack. När det är mycket ljud känns det som jag har ett tryck över örat.. Jag är så trött på all skit så jag vill bara ge upp!

Visst jag har inte myrkrypningarna kvar. Men har en brännande smärta i huden istället. 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag har redan så otroligt mycket som jag måste kämpa med, jag pallar inte en fysisk sjukdom på allt också!

Idag är det då åter igen världsdagen för mental hälsa. 

Denna dagen är till för att tala lite extra om psykisk ohälsa. 

Jag pratar ju öppet om psykisk ohälsa jämt. Men i dag är det extra viktigt att prata om det.

Ju mer vi alla hjälps åt att prata öppet om psykisk olikheter desto mer minskar vi stigmatiseringen av psykisk ohälsa. 

Så i dag tänkte jag ta och svara på några allmänna frågor som har med psykisk ohälsa att göra. Vill ni så kan ni också svara på frågorna i ett eget blogginlägg så länkar jag till eran blogg i slutet av inlägget. Tillsammans är vi starka!

Har du eller någon du känner någon form av psykisk ohälsa? 

JA. Både jag själv lider av psykisk ohälsa och jag känner ett flertal personer som också har någon form av psykisk problematik. 

Vad tror du att psykisk ohälsa beror på?

Det är svårt att svara på. Jag tror att mycket beror på gener och vilka förutsättningar man har under livet. Vissa människor är mer benägna att drabbas än andra och om då dessa människor "råkar ut" för något jobbigt så är chansen större att de kommer att bli sjuka i en depression eller liknande. 

Brukar du prata öppet om psykisk ohälsa?

JA , det brukar jag göra. Främst i min blogg. Jag tycker att det är otroligt viktigt att prata öppet om psykiska olikheter för att sprida kunskap och därigenom minska fördomar. 

Vad är egentligen en psykisk ohälsa?

Det har jag också väldigt många gånger funderat på. Just ordet "psykisk ohälsa" kan ju innefatta så otroligt mycket. För mig kan det vara allt ifrån svåra psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar,  depressioner och ångest problematik till svår sorg och andra psykiska trauman man kan uppleva. 

För mig säger just "psykisk ohälsa" inte så mycket då det kan vara i princip vad som helst som är jobbigt för psyket.

Ett till avsnitt i karlavagnens serie om psykisk ohälsa. Denna gången handlar det om hur motion påverkar vårat psyke.

 Den frågan eller det påståendet är det många som ställer med en misstroende röst.

 Jaa, det är faktiskt så det är väldigt många gånger.

Men för att förstå hur och varför måste man vilja ta sig tid att lyssna och lära sig. 

När man har en extrem inre psykisk smärta som är så svår att hantera att man inte vet vad man ska ta sig till. En smärta som man inte förstår eller kan hantera

Då är det väl självklart att man är desperat efter att hitta ett sätt. För många blir sättet att självskada. 

När man får en fysisk skada händer det väldigt mycket i kroppen. Till exempel så frisätts "kroppens eget morfin" endorfiner.

Detta hormon som ofta kallas för kroppens "må bra hormon" framkallas vid många olika tillfällen och finns i ett 20-tal olika varianter.

Just den som framkallas när man gör sig illa heter betaendorfiner.

Dessa endorfiner agerar då smärtstillande genom att blockera smärtsignalerna till hjärnan.

Vid skada bidrar endorfinerna till att vävnaderna slappnar av så att alla nödvändiga antikroppar kan bege sig till den drabbade kroppsdelen för att läka. 

Endorfiner lindrar inte bara smärta. Utan endorfiner stärker även immunförsvaret genom att öka produktionen av immunceller.  De kan även påverka vår mottaglighet för infektioner, stress, sömn och psykiska sjukdomar.

Stimulering med endorfiner kan leda till eufori och lyckokänslor.